“Det är det mest grundläggande vi håller på med” : En kvalitativ studie om familjebehandlares erfarenheter av samspels-och anknytningsarbete

Sammanfattning: Begreppen anknytning och samspel är väletablerade inom den svenska socialtjänsten. De används både inom utredningssektorn och inom socialtjänstens öppenvård för barn och familj. Under de senaste åren har forskning rörande dessa begrepp samt metoder kopplade till anknytning och samspel ökat, där forskarna är oense om hur bland annat socialarbetare i praktiken bör arbeta med detta. De flesta är dock överens om att det är nödvändigt att arbeta med då dessa faktorer har en stor inverkan på barns utveckling. Med grund i detta syftar vi till att undersöka socialarbetares erfarenheter av samspel- och anknytningsarbete inom familjebehandling. I denna studie har vi intervjuat socialarbetare vilka arbetar eller har arbetat inom socialtjänstens familjebehandling. För att få en mer nyanserad bild av socialarbetarnas erfarenheter har resultaten främst analyserats utifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati men även utifrån Bronfenbrenners systemteori. Vi har främst fokuserat på det spänningsfält socialarbetare ofta befinner sig i där de å ena sidan måste förhålla sig till organisatoriska riktlinjer och lagar och å andra sidan klienternas önskemål och behov. I resultatet har det framkommit att arbetet med samspel och anknytning ofta är beroende av ett organisatoriskt stöd vilka förser de professionella med riktlinjer för hur de i behandlingsarbetet bör tillämpa samspels- och anknytningsbaserade metoder. Vidare har det framkommit att flera av intervjupersonerna upplever en avsaknad av sådana riktlinjer även fast att de förväntas arbeta med det. Trots att arbetet med samspel och anknytning ofta är väldigt komplext och många gånger utmanande menar samtliga intervjupersoner att det är en viktig och grundläggande del av socialtjänstens arbete med familjebehandling.