Föryngring med hägn : effekten av viltbete på självföryngrad ädellövskog i tre skånska naturreservat

Sammanfattning: Ädellövskogens artsammansättning styrs av flera naturliga processer, en av dessa processer är viltbete. Bete kan leda till att trädslagsfördelningen förändras och att föryngring blir problematiskt, speciellt i områden med stora viltstammar och för de mer betesbegärliga trädarterna. Skog som under en längre tid utsätts för högt betestryck kan av denna anledning komma att helt ändra struktur och utseende då få eller inga träd får en chans att bli vuxna och växa in i krontaket. För att dessa utsatta skogar ska gå att föryngra är det vanligt att hägn, som stänger ute viltet och därmed stoppar betesskador, används. Studiens syfte är bygga vidare på den kunskap som finns kring den kortsiktiga inverkan bete från vilt har på trädföryngring samt att få större förståelse för effekterna som hägn kan ha på skogens struktur och artsammansättning. Detta genom att jämföra naturlig föryngring, skyddad av hägn med oskyddad föryngring som utsatts för bete. Detta har studerats i naturreservaten Hästhagen, Fyledalen och Maltesholm. De tre naturreservaten är belägna i Skåne och har, jämfört med varandra, ett varierande betestryck. Varje reservat har 20 provytor vardera. Provytorna har storleken 7 x 7 m varav hälften är inhägnade och den andra hälften saknar hägn och fungerar som kontrollytor. Hägnen och kontrollytorna är utlagda i direkt anslutning till varandra i par. Studien genomfördes genom inventering av provytorna som sedan jämfördes med inventeringsresultat från samma provytor från 2019. Inom varje provyta räknades alla vedväxter med en höjd över 10 cm. Dessa artbestämdes, höjden mättes och det noterades om de blivit betade under senaste året eller ej. Resultaten visar att bete i stor utsträckning påverkar föryngringen i ädellövskog och att effekten av hägn har en positiv inverkan på plantors överlevnad. Tydligast syns detta i Maltesholm där betestrycket är högt. Inom kontrollytorna påträffades ett fåtal plantor medan det inom hägnen påträffades tusentals. Även en tydlig höjdtillväxt för bok- och askplantor kan konstateras inom hägnen. I Hästhagen och Fyledalen, som har ett lägre betestryck, saknas signifikanta skillnader för antalet plantor mellan hägn och kontrollytor. I Hästhagen kan effekter i höjdtillväxt konstateras för bokplantor inom de hägnade områdena då dessa är signifikant högre än i kontrollytorna. Slutsatsen av denna studie är att mindre hägn kan ha en avgörande effekt för överlevnaden av plantor i områden där betestrycket är högt medan det i områden med lägre betestryck verkar saknar denna funktion.