Att förstå sin egen sårbarhet. Upplevelser och erfarenheter av återhämtningsfaktorer hos personer som drabbats av utmattningssyndrom.

Sammanfattning: Bakgrund: Den psykiska ohälsan fortsätter att vara ett stort hälsoproblem i Sverige och antalet sjukskrivningar för reaktioner på svår stress som exempelvis utmattningssyndrom ökade mest mellan 2010 och 2015.Världshälso-organisationen (WHO) varnar för att hälso- och sjukvården globalt inte är rustat för det ökande antalet personer med psykisk ohälsa. Utmattningen kommer av att hjärnan belastas av långvarig stress utan möjlighet till återhämtning. Att återhämtas innebär att återta kontrollen och fokus ligger på livsstilsförändringar med målet att gradvis komma tillbaka till ett fungerande liv. Tydliga och evidensbaserade riktlinjer saknas och osäkerheten om vilken behandlingsmetod som är mest effektiv illustrerar bristen på forskning om hur stressrelaterade sjukdomar ska behandlas. Syfte: Att belysa upplevelser och erfarenheter av återhämtningsfaktorer hos personer som diagnostiserats med utmattningssyndrom. Metod: Kvalitativ empirisk intervjustudie med elva informanter. Materialet har analyserats enligt Bergs analysmetod för kvalitativ forskning. Resultat: Informanterna hade blivit sjuka av för mycket stress och att känna gränsen för sin egen sårbarhet utgjorde kärnan i återhämtningen. Temat som därför utkristalliserades var Betydelsen av att förstå sin egen sårbarhet och följande kategorier framkom: Behovet av omgivningens stöd, Betydelsen av acceptans, Att känna kravlöshet och Att omvärdera sig själv. Slutsats: Förutsättningen för att återhämtas från utmattningssyndrom var att förstå och acceptera sin sjukdom. Att känna gränsen för sin sårbarhet och vara tillfreds med den person förändringsprocessen resulterat i, utgjorde kärnan i återhämtningen.