Kategoriskt eller relationellt? : -perspektivets betydelse för barn i behov av särskilt stöd

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linnéuniversitetet/Institutionen för pedagogik (PED)

Sammanfattning: Styrdokumenten för förskolan och den specialpedagogiska forskning som idag bedrivs förespråkar till stor del det relationella perspektivet som utgångspunkt i arbetet med barn. Det innebär att fokus och insatser riktas mot omgivningen runt barnet. Vår upplevelse är att det kategoriska perspektivet är det mest dominerande ute i verksamheterna, där blicken till stor del riktas mot den enskilda individens fel och brister. Dessa tankar har lett oss fram till syftet med studien, att undersöka förskollärares tankar och resonemang kring begreppet barn i behov av särskilt stöd i förhållande till det kategoriska och relationella perspektivet. Vilket synsätt är det mest dominerande och vilka pedagogiska konsekvenser kan de olika perspektiven få för det enskilda barnet? Studien är en kvalitativ intervjustudie som utgår ifrån åtta förskollärares beskrivningar. Resultatet visar på kategoriska beskrivningar då förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd. När det gäller förklaringar till att barn blir i behov av särskilt stöd och framgångsfaktorer i arbetet uttrycks mer relationella tankar. Slutsatsen är att det framträder ett glapp mellan teori och praktik, där respondenterna är medvetna om vikten av ett relationellt förhållningssätt men att de saknar verktyg att införliva dem i sitt dagliga arbete. Med stöd av tidigare forskning ser vi att ett kategoriskt perspektiv kan leda till en exkluderande förskolemiljö. För att verksamheten ska kunna ta sin utgångspunkt i styrdokument och forskning krävs ett förändrat förhållningssätt både på organisations- , grupp- och individnivå.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)