“Förutfattade meningar och olika måttstock tillämpas på kvinnor - i evighet, amen” - En kvalitativ innehållsanalys av kvinnliga politikers självbiografier

Sammanfattning: Kvinnors upplevelser och erfarenheter av politiska uppdrag präglas av en manlig organisationsstruktur och dominans, där männen är de som bestämt reglerna och har tolkningsrätten till dessa. Detta har inneburit att kvinnors intåg i den politiska eliten varit lång och svår, och än idag har kvinnliga politiker inte samma villkor som sina manliga kollegor. Mycket har dock skett genom åren, från 1960- och 1970-talens mycket manligt dominerande politiska miljöer till 2010-talet då nästan hälften av alla riksdagsledamöter var kvinnor och flera av Sveriges partier hade en kvinna i spetsen. Syftet med denna studie är att undersöka upplevelser och erfarenheter av hur organisationsstrukturer påverkat kvinnor i den svenska, mansdominerade politiska eliten mellan 1960 och 2010-talet. Det empiriska materialet omfattar politiska självbiografier, författade av 10 kvinnliga politiker. Materialet analyseras utifrån tidigare forskning på området, Joan Ackers (2006) teori om ojämlikhetsregimer, Anna Wahls (1992) teori om könsstrukturer samt Hartmut Rosas (2013) teori om det rasande stillaståendet. Studiens slutsatser visar att idén om att 40/60 procent utgör ett jämställt ideal även finns för hur kvinnor och män behandlas, där jämställdhet anses uppnåtts trots kvinnors sämre villkor. Det har också med åren uppstått en könsneutral ideologi som försvårat arbetet med jämställdhet genom att göra det illegitimt att påstå att ojämlik behandling och utanförskap grundar sig i kön.