Upplevelsen av patientdelaktighet i mötet med patienter med afasi till följd av stroke : ett vårdpersonalperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund  Patienter som drabbas av afasi till följd av stroke upplever svårigheter att förmedla behov och att de ej görs delaktiga, vilket riskerar leda sämre vård. Det verbala språket är en vital del i kommunikationen och social samvaro tillsammans med någon form av kommunikation är en förutsättning för relationsskapandet i vården. Vårdpersonal riskerar, ofta på grund av kunskapsbrist i kommunikation och alternativa kommunikationsvägar, att undvika patienter med afasi och fokusera samtalet kring omvårdnadsåtgärder. Detta kan leda till att patienter med afasi ges få möjligheter att uttrycka behov och göra sig hörda och möjligheten till delaktighet begränsas.   Syfte Att belysa vårdpersonalens upplevelse av patientdelaktighet i mötet med patienter med afasi till följd av stroke. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt med 15 inkluderade artiklar med kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna är framtagna genom sökningar i databaserna Pubmed och Cinahl och daterade mellan åren 2010 och 2019. Resultat Resultatet framkommer tre kategorier som alla hade betydelse för patientdelaktighet. Dessa var; kunskap, kommunikation och relationen. I kategorin kunskap framkommer att ökad kunskap hos vårdpersonalen leder till ett ökat självförtroende som skapar större förutsättningar för patientens delaktighet i vården. Kommunikation framkommer vara det som till största delen påverkar upplevelsen av delaktighet. Med effektiv kommunikation upplevs delaktigheten öka då patienten ges möjlighet att medverka i sin vård i större utsträckning. Relationen och bemötandet i vården är beroende av vårdpersonalens attityder som kan förstärka eller minska delaktigheten. Slutsats Kommunikation var den faktor som till största delen påverkade delaktigheten. Vårdpersonal upplever att ökad kunskap och större förståelse för patienten påverkar kommunikationen med patienter med afasi positivt. Ökad kunskap bidrog även till ett ökat självförtroende vilket främjar relationsskapandet och kommunikationen. Detta främjar patientendelaktigheten och synliggör patientens bevarade förmågor, vilket stärker patientens tro på sig själv.