Effekt och säkerhet av dubbelbehandling innehållande dolutegravir jämfört med standard kombinationsbehandling vid HIV-infektion.

Sammanfattning: Humant immunbristvirus (HIV) tillhör gruppen retrovirus. Det finns två typer av HIV, HIV-1 och HIV-2. HIV-1 är den mest spridda typen. Viruset angriper CD4+ T-hjälparceller och använder cellerna för att replikera. När HIV förökar sig minskar antalet CD4+ T-hjälparceller vilket leder till nedsatt immunförsvar och kroppen får svårare att hantera andra infektioner. Obehandlad HIV kan leda till ”acquired immunodeficiency syndrome” (AIDS) som innebär att immunförsvaret är kraftigt nedsatt och kroppen därmed är mycket känslig mot alla sorters infektioner. Globalt uppskattas cirka 38,4 miljoner människor leva med HIV, och 40 miljoner människor har avlidit på grund av AIDS.  Det finns ingen botande behandling mot HIV, men flera olika behandlingsmöjligheter för att minska virusmängden i kroppen. HIV muterar dock frekvent vilket innebär att viruset kan utveckla resistens mot läkemedel. För att minska risken för resistensutveckling behandlas HIV med kombinationsbehandling där läkemedel med olika verkningsmekanism kombineras. Standardbehandlingen mot HIV har under en lång period varit en kombination av tre eller fler olika läkemedel. Det finns dock nackdelar med att kombinera tre eller flera olika läkemedel, till exempel läkemedel-läkemedelsinteraktioner och ökad frekvens av biverkningar. På grund av detta testas nu i olika studier om kombinationer med endast två läkemedel kan fungera lika bra.  Syftet med det här arbetet var att genomföra en litteraturstudie för att beskriva effekt och säkerhet av kombinationsbehandling mot HIV-1 med två antiretrovirala läkemedel där det ena läkemedlet var integrashämmaren dolutegravir, jämfört med tidigare godkända kombinationsbehandlingar med tre eller fyra antiretrovirala läkemedel. Dolutegravir valdes på grund av att läkemedlet har hög resistensbarriär och ingår i två rekommenderade kombinationer med två läkemedel. För att svara på syftet genomfördes sökningar efter relevanta artiklar i PubMed. Artiklarna som inkluderades skulle vara randomiserade kontrollerade studier med noninferiority studiedesign. Artiklar som redovisade sekundära eller uppföljande studier exkluderades. Utifrån inklusion- och exklusionskriterierna inkluderades fyra kliniska studier till resultatet. Resultatet visade att dubbelbehandling mot HIV-1 innehållande dolutegravir och antingen lamivudin eller rilpivirin inte gav sämre effekt än standardbehandling med tre eller fyra antiretrovirala läkemedel hos både virologiskt supprimerade och behandlingsnaiva personer med HIV-1 under 48 veckor. Dubbelbehandling var inte sämre på att behålla HIV-1 RNA <50 kopior/ml vid vecka 48 och gav inte högre risk för virologisk svikt eller resistensmutationer. Biverkningar var fler vid dubbelbehandling än standardbehandling hos redan virologiskt supprimerade personer, men färre vid dubbelbehandling än standradbehandling hos behandlingsnaiva personer under 48 veckor.  Längre studier och fler studier som inkluderar subgrupper, t.ex. gravida, barn och personer med samsjuklighet behövs för att långtidseffekter ska kunna uvärderas och göra det möjligt att använda dubbelbehandling bredare i framtiden.