Zinkutsläpp från biltvättar

Sammanfattning: Examensarbetet behandlar ämnet zinkutsläpp från biltvättar där arbetet inkluderar redogörelseför problematiken med zink i naturen samt en utarbetning av en praktiskt och ekonomisktgenomförbar metod att reducera zinkhalten i avloppsvattnet från biltvättarnas biologiskareningsverk Alaska Bio genom undersökningar och experiment med olika metoder. Litteraturstudier har gjorts för att ta reda på hur zinken rör sig och interagerar med dess miljöför att dra en slutsats om hur viktigt det är att prioritera åtgärder för problemet. Dessutom har litterära förarbeten gjorts för att ta reda på hur en pH-justering kan påverka halterna av löstzink och huruvida den komplexbildare som finns i vattnet kan påverka zinkutfällningen.Utvärdering har även gjorts av olika reningsmetoder som kan vara lämpliga att komplettera debiologiska reningsverken med och här ingår sandfilter, torvfilter, jonbytare, membranfilteroch indunstare. Arbetet kartlägger och beskriver även driften av biltvättanläggningar och deras reningsverk iSverige. Här ingår vilka olika tekniker som används, hur dessa påverkar miljön rent allmäntoch hur de kan komma att se ut i framtiden. Djupare arbete has gjorts med att beskriva denbiologiska vattenreningsanläggningen Alaska Bio och dess kemikalieanvändning. Experimentella försök har gjorts för att bestämma hur utfällningen av zink förändras medvarierande pH i tvättvattnet och slutsatsen drogs att halterna zink i jonform, som därmed ärlöst, är minimala i pH-området 8,6-9,2 och maximala vid låga pH-värden. Redan vid pH 6 varbefann sig större delen av zinken i jonform. Halterna från vatten med normalt pH till optimaltpH minskade med uppåt 60 %. Analyserna visade även att andelen zink i löst form var mellan68-90 % i vattnet vid normala pH-värden. Det innebär alltså att en del av zinken befinner sig ifast form och borde kunna sedimenteras bort. Experiment gjordes även på tvättvatten efter användning av tvättkemikalier som inteinnehåller komplexbildaren NTA, vilken man misstänkte kunde påverka zinkutfällningen, ochdessa antydde att den inte har någon större effekt på andelen zink som fälls ut. Småskaliga försök gjordes även med de två lovande polermetoderna för att rena vattnet frånzink, torvfilter och sandfilter. För sandfiltret minskade zinkhalterna med 51 % för vattnet sominte pH-justerades och 68 % för det med optimalt pH. Analysresultaten för torvfiltret visadeatt zinkhalterna sjönk med runt 85 % för alla vattenprover som pumpades genom torvfiltret. Relevanta för- och nackdelar har vägts mellan de olika alternativen av polermetoder såsomkostnader, drift och andra praktiska aspekter och slutsatsen drogs att sandfiltret är det bästaalternativet. Till sist följdes sandfiltertekniken för rening av vattnet upp ytterligare och genomstudier och experiment av buffertkemikalierna baserade på fosfater och karbonater arbetadesett komplett koncept som kan testas fullskaligt fram.