Två trappor i stadsmiljö : en studie över hur trapporna vid Sergels torg och Uppsala Resecentrum används

Sammanfattning: Trappan är ett stadsbyggnadselement med stor potential att bidra till ett rikt stadsliv. Trappan som konstruktion är dessvärre otillgänglig för rörelsehindrade och anses därför olämplig att rita in i nya projekt. Enligt svensk lag ska trappor användas endast där tillgängliga alternativ, såsom markutjämning eller ramp, inte räcker till. Arkitekten Jan Gehl är vår tids främsta forskare av människors beteende i utemiljöer. Han förmedlar en kritisk bild av trappan som transportmedel men framhåller samtidigt att den kan ha en betydande funktion som sekundär sittplats. I denna undersökning har vi undersökt var människor går, står och sitter i trappan och rampen på Sergels torg och trappan på Uppsala resecentrum. Syftet är att jämföra resultatet från undersökningen med Jan Gehls teorier om hur människor använder trappor, ramper och utemiljöer. Resultatet för denna studie visar att trapporna utöver sin funktion som transportväg för gående också fungerar som vistelseytor. Vidare bekräftar resultatet Gehls resonemang att människor generellt väljer att vistas i soligt läge, i kantzoner och med visst avstånd till andra. Vid tillfällen då många satt i trappan begränsades därför framkomligheten för gående vilket ledde oss till slutsatsen att trappor med fördel kan funktionsindelas så att det blir tydligt var i trappan man ska gå och var man ska sitta.