Domarförslagsorganens tillkomst och arbete - En komparativ studie av hur förslagsorganen har vuxit fram och deras roll i domarutnämningsprocessen i Sverige, Danmark och Norge.

Sammanfattning: I uppsatsen diskuteras och jämförs förslagsorganen och domarutnämning i Sverige (Domarnämnden), Norge (Innstillingsrådet for dommere) och Dan-mark (Dommerudnævnelsesrådet). Fokuset ligger främst på förslagsorganen, men i och med deras roll diskuteras även domarutnämningen i sin helhet. Särskild hänsyn tas till hur de förhåller sig till grundlag, maktfördelning och folksuveränitet. I uppsatsen besvaras följande frågor: 1. Finns det förslagsorgan i länderna och hur har de i så fall tillkommit? 2. Har länderna valt att grundlagsfästa domarutnämningsprocessen och hur ser regleringarna ut i så fall? 3. Vilken funktion har eventuella förslagsorganen i ländernas domarut-nämningsprocesser? 4. Finns det anledning till ändring av det nuvarande svenska systemet? Svaret på den första frågan är att alla tre länder har förslagsorgan som är involverade i utnämningsprocessen. Dagens förslagsorgan skapades 1999 i Danmark, 2001 i Norge och 2010 i Sverige. Dock hade ämnet diskuterats i juridiska gemenskaper sedan 1960-talet i Norge. Sverige var först med att introducera ett förslagsorgan 1975, medan Norge, som var näst på tur, in-förde ett 1990. Dessa organ var dock inte särskilt välreglerade och höll inte måttet när de jämfördes med andra länders förslagsorgan, samt jämfördes med vad som hade tillkommit i internationella traktat. Utformningen av för-slagsorgan har gjorts med tydliga europeiska influenser. Detta märks särskilt med hänvisningar till Frankrike, Västtyskland/Tyskland och europeiska trak-tat. Som svar på den andra frågan kan det konstateras att det i ländernas grund-lagar regleras att det är ländernas regeringar som utser domare. Det är även vanligt med krav på att de som utses till domare görs så på en saklig grund. Förslagsorganen är dock inte reglerade i någon av grundlagarna. Gällande den tredje frågan så liknar förslagsorganen varandra i vilken funkt-ion de har, vilket är att ge förslag till domare. Det finns dock vissa variation-er som kan verka vara relativt små, men som skapar väsentliga skillnader. Dessa skillnader är främst i hur råden är sammansatta, deras arbete i förhål-lande till regeringens utnämningsrätt och i vilken grad andra statsmakter kan utöva kontroll över förslagsorganen. Angående den fjärde frågan bör Sverige ändra sina nuvarande regler, främst när det gäller Domarnämndens utformning och hur lång tid en ledamot kan bli förordnad i nämnden. Om reformer gjordes hade det reflekterat grund-lagsstiftningen om saklighet vid domarutnämningar bättre. Dessutom bör en grundlagsfästning av Domarnämnden göras, för säkerställa organets existens och funktion.