Kriminalvårdens rehabilitering : Om viljans betydelse för att förhindra återfall i brott

Sammanfattning: Genom historien har frågorna om hur man får människor till att inte begå brott, hur man bäst straffar en brottsling och hur man får brottslingen att inte begå brott igen diskuterats intensivt. Om man tittar tillbaka i historien har kroppsbestraffning och dödsstraff varit de centrala straffmetoderna. Det var först på 1800- talet som tanken om att brottslingars själ skulle straffas istället för kroppen. Det var med denna tanken som fängelsestraffet blev en central del. Bakom murarna skulle fångarna inte bara straffas för sina gärningar de skulle också formas till en människa samhället ville ha. En laglydig människa. Under det senaste decenniet har kriminalvården börjat använda sig av en rehabiliteringsform som de kallar programverksamhet. Det går ut på att den intagne själv ska vilja leva ett laglydigt liv och får hjälp med att så kunna göra när de blir frigivna. Kriminalvården har i Sverige idag 16 stycken olika rehabiliteringsprogram. De programmen som används mest i Kalmar är Beteende Samtals Förändring- BSF, Brotts- brytet och Enhanced Thinking Skills – ETS. För att försöka utröna orsaker till att kriminella återfaller i brott har jag vänt mig till personal inom kriminalvården som arbetar med dessa program i Kalmar. De menar att det finns olika typer av kriminella som återfaller i brott. Dels de som inte vill leva laglydigt, p g a. att de tjänar på att vara kriminella. Både socialt och ekonomiskt. Dels finns de som saknar förutsättningar för att komma ifrån den kriminella världen, t ex. att hela deras sociala liv består av kriminella och de har varken ekonomin eller förmågan att ändra på det. Och därför blir det en betydligt större risk att dessa kommer att återfalla i kriminallitet. Enligt självkontrollsteorin av Hirschi och Gottfredson är det människor som saknar eller har låg självkontroll som har fallenhet för att bli kriminella. En människa utan självkontroll är impulsiv och tänker på belöningen och inte på konsekvenser.