Från spontan- till regelbunden givare. : En studie som undersöker spontana givares intention att förändra sitt beteende och börja skänka pengar regelbundet

Sammanfattning: De senaste tio åren har det skett en stor ökning av monetära gåvor till humanitära hjälporganisationer i Sverige. Trots att de monetära gåvorna har ökat, har behovet ökat i större utsträckning. Just nu pågår konflikter eller allvarliga kriser i 27 länder runt om i världen och 89,4 miljoner människor är i behov av hjälp. FNs sökta summa för att möta dessa människors behov är 11 miljarder dollar mer än vad de efterfrågade för fem år sedan. Förutom detta innebär akuta kriser, likt vid tsunamin år 2004 att det sker närmast explosionsartade ökningar av spontana gåvor till hjälporganisationer. Även om dessa gåvor är viktiga för organisationerna innebär regelbundna gåvor en större möjlighet för planering och flexibilitet Detta faktum innebär att det är av stor vikt att öka antalet regelbundna givare. Studier har visat vad det är som gör att en individ väljer att skänka pengar till en hjälporganisation eller inte. Däremot saknas det vidare forskning kring olika typer av givare och deras eventuella skillnader. Enligt modellen Reasoned action approach kan en individs intention att utföra ett beteende härledas till individens attityd, subjektiva norm och upplevda kontroll över det specifika beteendet. Genom att ta reda på måtten på dessa samt intentionen går det sedan att förutspå samt förändra beteendet. Det faktum att spontana givare valt att stödja hjälporganisationer och deras arbete med monetära bidrag men ändå inte valt att teckna ett regelbundet givande gör att det är av intresse att undersöka vad som påverkar en spontan givares intention till att förändra sitt beteende. Således är studiens frågeställning: Vad påverkar en spontan givares intention att förändra sitt beteende och bli regelbunden givare? För att besvara frågeställningen och uppfylla syftet med studien genomfördes en kvantitativ undersökning i form av en enkät som distribuerats via sociala medier. Vid analysen av det empiriska materialet visade det sig att spontana givare inte har intentionen att börja skänka pengar regelbundet till humanitära hjälporganisationer i Sverige. Spontana givares attityd, subjektiva norm och upplevda kontroll över beteendet bidrar alla tre till deras intention. Det som till störst del bidrar till intentionen är deras upplevda kontroll över beteendet i form av känslan av att de kommer ha råd med regelbundna donationer samt att processen att tecknat ett sådant avtal är enkel. Denna information kan användas av hjälporganisationer för att öka antalet regelbundna givare.