Tysta barn i förskolan : En kvalitativ studie om förskollärarnas erfarenheter i att främja kommunikation & delaktighet för det tysta barnet

Sammanfattning: Under vår förskollärarutbildning och när vi varit ute på vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU), uppmärksammade vi att tysta barn ofta kom i skymundan. Med detta i åtanke valde vi att formulera vårt syfte, att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de hanterar och hjälper tysta barn i förskolemiljön. I studien intresserar vi oss även för att undersöka förskollärares utsagor kring deras upplevda kompetens och kunskap när det gäller att bemöta de tysta barnen i förskolans verksamhet. Det empiriska materialet har vi samlat in genom att använda oss av den kvalitativa metoden och av semistrukturerade intervjuer. I analysen har vi valt det sociokulturella perspektivet som analysverktyg för att analysera resultaten. Resultaten och slutsatsen för vår studie visar att tidiga insatser, förskolans struktur och förskollärares kompetens i att stödja tysta barn är av stor betydelse. Förskollärarna beskriver att mindre barngrupper och användning av exempelvis bildstöd framhålls som fördelaktiga för att främja delaktighet och inlärning för dessa barn. Förskollärarna berättar även om barns olikheter och att barn behöver olika stöd för att uppnå likvärdighet i förskolans dagliga verksamhet. Vidare påpekar förskollärarna att kompetens och kunskap ibland saknas kring tysta barn, och att de gärna hade velat bli erbjudna fortbildning inom ämnet. Vår tolkning är att förskollärarna som deltagit i vår studie är medvetna kring de tysta barnen i verksamheten men att faktorer som stora barngrupper och brist på kompetens inom ämnet gör att dessa barn lätt hamnar i skymundan.