Varumärkesrätt på Internet - parallellt existerande varumärken

Sammanfattning: Varumärkesrätten är territoriell, till skillnad från Internet, en av våra idag viktigaste marknadsplatser, som är globalt. Ett resultat av varumärkesrättens territorialitet och det faktum att rättigheterna till ett varumärke följer registrerings- eller inarbetningslandets gränser är att det är möjligt för ett varumärke att ägas av olika innehavare i olika länder. Vilket kan leda till problem när sådana så kallade parallellt existerande varumärken används på Internet. Just den situationen var nämligen inte ett existerade scenario när grunden för våra varumärkeslagar lades. Med utgångspunkt ur problemet med parallellt existerande varumärken kommer den här uppsatsen att undersöka vad en exklusiv rättighet till ett varumärke innebär på Internet och var linjen ska dras mellan ett varumärkesanvändande en innehavare måste acceptera och ett användande som kan innebära varumärkesrättsligt intrång. När det gäller ensamrätten till ett varumärke på Internet så har det i äldre praxis sagts att ett varumärke kan kränka en parallellt existerande rättighet enbart genom att existera på Internet. Den praxis som finns idag har däremot enats kring uppfattningen att ett varumärke på Internet måste vara använt på ett territorium för att intrång ska kunna föreligga i landet. Att avgöra när ett varumärke på Internet ska anses vara använt i ett land är dock svårt, på området finns inga lagar och den praxis som finns är sparsmakad. Med det sagt, så går det att utifrån den rättspraxis som finns, utröna att de olika ländernas domstolar, mestadels från västvärlden, i princip verkar ha använt samma faktorer för att avgöra huruvida användning i ett land ska anses föreligga. En allt vanligare företeelse och en produkt av världens globalisering är de globala webbsidorna. En global webbsida är en sida som är så vag i sin utformning i förhållande till sin geografiska målgrupp att den kan anses vara riktad mot hela världen. Det innebär att en sådan sida potentiellt kan innebära intrång på samtliga parallellt existerande varumärken, i och med att Internet kan kommas åt från alla platser med en uppkoppling. I denna uppsats utgör den globala webbsidan ett exempel på ett av de problem som föranletts av att vår varumärkesrätt inte anpassats fullt ut till den verklighet vi lever i. Den globala webbsidan uppfyller flera av de i praxis skapade anknytningsfaktorerna vilket innebär att den inte behöver göra annat än att existera på Internet för potentiellt göra sig skyldiga till intrång. Detta gäller oavsett om webbsideinnehavaren använt ett varumärke denne har exklusiv rätt till eller handlat i god tro. Avsaknaden av reglering visar inte en ovilja hos lagstiftaren utan snarare hur komplext det är att hitta en lösning som är tillräckligt dynamisk för att användas i förhållande till Internet. Svårigheten att finna en lösning och osäkerheten det skapar gör att det finns ett behov av att formulera gällande rätt på området. Det oklara rättsläget kan leda till onödiga problem för varumärkesinnehavare samt skapa möjligheter för de som önskar utnyttja redan etablerade varumärken. Varumärkesinnehavare bör kunna få tillgång till information gällande både rättigheter och skyldigheter på Internet. I denna uppsats försöker jag att fastställa de risker som finns med att publicera en webbsida. En viktig aspekt som alla varumärkesinnehavare kan tänka på är utformningen av deras webbsidor, en för vag hemsida i förhållande till geografisk målgrupp, kan leda till intrångsanklagelser. Därför är det viktigt att tydligt visa vart webbsidan riktar sig. Internet delas av varumärkesinnehavare från hela världen och det kräver ömsesidig respekt, för att Internet och e-handeln ska kunna fortsätta fungera som idag.