En fristad för fansen - Om japankonvent och deras betydelser för deltagare och arrangörer

Sammanfattning: I Sverige har under ungefär tio års tid grupper av ungdomar och unga vuxna med intresse för japansk populärkultur samlats på så kallade konvent. Dessa kan beskrivas som öppna, sociala evenemang där människor som är intresserade av japansk eller ”nördig” populärkultur kan umgås och roa sig. Uppsatsen är en ansats att förstå konventfenomenet – vilken mening och vilka betydelser har konventen för deltagare och arrangörer? Uppsatsen bygger på ett fältarbete utfört hösten 2014 bestående av både gruppvisa och enskilda intervjuer samt deltagande observationer. Dessa tolkas med hjälp av Michel Foucaults heterotopibegrepp, Anthony Giddens teorier kring identitet under senmoderniteten, Benedict Anderson och Christina Olin-Schellers tankar kring föreställd gemenskap respektive praxisgemenskap samt Johan Huizingas teorier kring lek, i hopp om att besvara följande frågor. Vilken betydelse har konventen i deltagarnas liv och på vilket sätt är de meningsfulla? Vad är det som är så speciellt med japansk populärkultur? Hade ett liknande fenomen kunnat uppstå kring en annan kultur? Varför uppstår konventfenomenet just nu? I uppsatsen konstateras att det hos konventarna finns en dröm om andra världar vilken resulterar i ett intresse för japansk populärkultur eller för ”nördkultur”. Konventen fungerar som en samlingsplats för dessa människor som tidigare ofta saknat just detta, en samlingsplats som utgörs av sina besökare och följer dessa besökare. Men konventen är också en lek där allting är möjligt och där deltagarna har möjlighet att ge uttryck för olika identiteter.