EU och NATO i Adenviken - En analys av två mellanstatliga organisationers interaktion

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker interaktionen mellan EU och Nato med tonvikt på insatserna mot sjöröveri i Adenviken. Organisationerna samarbetar i den aktuella regionen via två parallella operationer, Atalanta och Ocean Shield. Två statsvetenskapliga teoriers förmåga att förklara interaktionen prövas. Teorierna som används i undersökningen är strukturell realism och neoliberal institutionalism. Hypoteser har utformats utifrån hur teorierna kan tänkas förklara interaktionen. Resultatet av undersökningen visar att den liberala teorin har störst förklaringsförmåga, jämfört med den realistiska teorin. Detta grundar sig i den neoliberalistiska förklaringsmodellen gällande samarbete kring mellanstatliga organisationer. Samarbetet mellan EU och Nato har institutionaliserats genom gemensamma institutioner, avtal och insatser. Den institutionaliserade utformningen på samarbetet ger stöd för den neoliberala hypotes som utformats. Då realismen har visat sig ha begränsad förmåga att förklara återkommande samarbete är dess förklaringskraft för interaktionen mindre god utifrån den hypotes som formulerats.