Samtal om fysisk aktivitet och FaR – distriktssköterskors erfarenheter

Sammanfattning: Bakgrund: Våra levnadsvanor har en stor inverkan på vårt hälsotillstånd och regelbunden fysisk aktivitet verkar positivt på flertalet av kroppens organ. Den svenska metoden Fysisk aktivitet på recept, FaR, togs fram för 20 år sedan och används inom svensk hälso- och sjukvård för att stödja patienter till ökad fysisk aktivitet. FaR bedöms vara en underutnyttjad metod och följsamheten till FaR efter ett år är omkring 50 procent. Motiv: En ökad förståelse för distriktssköterskors erfarenheter av patientmötet skulle kunna synliggöra vad samtalet om fysisk aktivitet och FaR innebär samt förbättra kunskapen kring distriktssköterskors strategier i patientmötet och öka användningen av metoden FaR. Syfte: Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskors erfarenheter från patientmötet vid samtal om fysisk aktivitet och FaR. Metod: Individuella, semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor genomfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fyra kategorier och åtta subkategorier. Kategorierna är Engagerar sig för att framställa allvaret i situationen, Förhåller sig korrekt men är lyhörd, Försöker förstå patientens tankar om situationen, och Anpassar stödet för ett gemensamt mål. Konklusion: Distriktssköterskor försöker balansera mellan att skapa en god vårdrelation, öka motivation, åberopa på fakta för att medvetengöra och delge patienten kunskap vid patientmötet. HBM kan vara ett bra verktyg för att förstå patientens tankar och förändringsbeteenden, men det är det personcentrerade förhållningssättet som verkar vara avgörande när man ska stödja patienten i en förändringsprocess. Att förändra ett beteende är en tids- och resurskrävande process som sällan sker under ett besök. Distriktssköterskor har en betydande roll i den process patienten genomgår vid förändring mot ökad fysisk aktivitet. Att stödja patienten i dessa situationer kräver skicklighet inom motivationsstrategier, kommunikationsfärdigheter och bemötande. Behov av stöd till livsstilsförändringar förekommer ofta i den kliniska vardagen varav förstärkt kunskap och kompetens inom området behöver prioriteras.