Jämställd trygghet i det offentliga rummet : Hur trygghet upplevs i offentliga miljöer samt hur trygghet behandlas i kommunal stadsplanering

Sammanfattning: Jämställdhet och trygghet är begrepp som utgör en del av de sociala hållbarhetsmålen och förväntas därmed integreras i stadsutvecklingsarbetet. Det offentliga rummet är till för alla där rummet bidrar till en känsla av delaktighet och samhörighet, men stämmer det? Statistik tyder på att det är betydligt fler kvinnor än män som känner sig otrygga utomhus, den upplevda oron och rädslan kan i vissa fall begränsa kvinnor från att befinna sig ute i det offentliga. Det offentliga rummet ska inte begränsa individens användning av det, snarare motivera individen till att gå ut och socialisera sig. Historiskt har det offentliga rummet använts av män och har därför planerats utifrån mäns behov och perspektiv. Då det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor behöver genusperspektivet implementeras vid planering av fysiska miljöer. Utförandet av studien delas in i två delar där första delen består av litteraturstudien som var nödvändig för att samla kunskap inom fokusområdet. Litteraturstudien har besvarat frågor vad gäller den upplevda tryggheten, vad den möjligtvis kan bero på och varför det uppstår skillnader mellan män och kvinnor. Andra delen består av en intervjustudie och dokumentstudie som utförts för att sammanställa kvalitativ information om hur kommunala stadsplaneringen arbetar för att främja tryggheten. Fyra respondenter deltog och delade med sig av sina erfarenheter, sedan kompletterades de svaren med dokumentstudier där översiktsplaner granskades i första hand. Kvinnor och män upplever otrygghet på olika sätt och det skiljer sig även inom grupperna. Det är svårt att ta fram åtgärder som funkar för alla utan att gå över gränsen vad gäller livliga och attraktiva stadsrum. Det är synnerligen svårare att ta fram åtgärder som ur ett genusperspektiv främjar kvinnors trygghet i samhället. Åtgärderna inom fysisk utformning ökar tryggheten för alla, det finns inget specifikt som främjar kvinnors trygghet. Vanliga faktorer som främjar tryggheten i stadsmiljöerna är belysning, vegetation och möjligheten till rörelse och aktivitet. Då trygghetsarbetet är en fördel för alla bör den tillämpas och utvecklas inom alla kommuner för ett tryggt Sverige. Det finns en vilja att inkludera genusperspektivet i det kommunala arbetet, däremot har det varit svårt att tillämpa den. Yrkespersoner inom stadsplanering tänker större än genusperspektiv; det ska vara jämlikt där alla ska kunna ta del av samhällets stadsmiljöer. Oavsett perspektiv är det viktigt att ta del av fler perspektiv inom stadsplaneringen, i frågan om trygghet bör däremot jämställdhetsperspektivet användas då det finns en tydlig skillnad bland könen. Vad gäller genus och trygghet har kommunerna kommit olika långt i sitt arbete. Inom kommuner ses trygghet som en egen separat aspekt eller en aspekt som faller inom en större kategori, social hållbarhet. Trygghet förekommer i alla översiktsplaner, däremot är det inte lika tydligt att implementeringen av genusperspektiv är viktigt.  Trygghetsperspektivet används väl inom planering, den fortsätter utvecklas och många ser vikten i hur viktigt det är med social hållbarhet. Genusperspektivet däremot behöver utvecklas i högre grad, i alla fall om hur den ska tillämpas i planeringen. Med det sagt, bör perspektivet även tillämpas i trygghetsarbetet, skillnaden bland könen ska inte vara så stor som den är.