Att förlora något som aldrig funnits - om preskription av ersättning vid frihetsberövande

Sammanfattning: Är det möjligt att förlora något som aldrig funnits? Det verkar så, enligt det rådande rättsläget i svensk rätt. Rättssäkerhet innebär att rätten formellt ska vara förutsebar och materiellt visa respekt för grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. I uppsatsen diskuteras om det kan anses rättssäkert när en skadeståndsfordran som inte kunnat göras gällande blivit preskriberad. I fokus är ersättningsanspråk enligt frihetsberövandelagen, vilken ger enskilda medborgare som orsakats skada till följd av vissa frihetsinskränkningar rätt till ersättning. Huvudregeln i preskriptionslagen fastslår att skadeståndsfordringar preskriberas tio år efter deras tillkomst. Frågan om när en fordran anses tillkommen har av lagstiftaren lämnats åt rättstillämparen att bestämma. Idag används ”det första rättsfaktumets princip” för att fastställa när preskriptionstiden ska börja löpa. Användandet av principen leder till att kravet kan bli preskriberat innan skadan ens uppkommit. Europakonventionens artikel 6 fastslår att den enskilde har rätt till domstolsprövning avseende sina civila rättigheter. Först redogörs för de principer som används vid tolkningen och tillämpningen av konventionen och sedan redogörs för ett antal rättsfall där frågan om preskription i förhållande till artikel 6 har prövats. I analysen, som är kritisk mot det svenska rättsläget, ifrågasätts om Europakonventions krav på rätten till domstolsprövning kan tillgodoses trots den aktuella regleringen i preskriptionslagen. Olika syften bakom preskriptionsinstitutet ställs mot varandra och frågan om det första rättsfaktumets princip överhuvudtaget bör användas besvaras.