Anknytningsbeteenden i familjer tillhörande ett ursprungsfolk.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linköpings universitet/Avdelningen för kliniska vetenskaper; Linköpings universitet/Hälsouniversitetet

Författare: Ulrika Ernvik; [2014]

Nyckelord: anknytningsmönster; ursprungsbefolkning;

Sammanfattning: Jag har genom observationer studerat anknytningsbeteenden i sju familjer tillhörande ett av världens ursprungsfolk – karener.  Familjerna bor i en by i bergen i norra Thailand. Mitt syfte var att observera och beskriva hur anknytningsbeteenden och samspel kan se ut i familjer där barnen lever väldigt nära sina föräldrar, och där flera generationer ofta bor tillsammans. Min frågeställning var: ”Hur knyter familjemedlemmarna i en karenfamilj an till varandra?” Jag studerade samspelet mellan barn och vuxna, mellan föräldrarna, och ibland även mellan mor/farföräldrar och övriga familjemedlemmar. Observationerna kompletterades med frågor till föräldrarna. I studien blev det tydligt att kultur, fysiska förutsättningar som hur man bor, samt socio-ekonomiska faktorer som hur man får sin försörjning, påverkar anknytningsbeteenden. Familjerna i studien är alla självförsörjande småbönder, vilket gör det möjligt för barnen att vara med sina föräldrar en stor del av dygnet. Familjerna lever nära tidigare generationer, och barnen har ofta flera anknytningspersoner. Barnen använder långt upp i åldern sina anknytningspersoner som en tydlig trygg bas, samtidigt som de har stor frihet att utforska världen. Föräldrarna har en tydlig medvetenhet om att barn behöver mycket tid och närhet till sina föräldrar. Eftersom alla sitter och arbetar på golvet har barnen enkelt tillgång till vuxna. Samtal, leenden och skratt är viktiga i anknytningen mellan familjemedlemmarna. Den fysiska närheten mellan barn och vuxna är stor.  Mellan föräldrarna är ett av det starkaste anknytningsbanden det faktum att de behöver varandra.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)