Barns språkutveckling i utemiljö : Förskollärares erfarenheter och upplevelser

Sammanfattning: I den senaste läroplanen för förskolan och i aktuell forskning betonas allt mer utevistelsens betydelse för barns språkutveckling, samtidigt som forskningsintresset är begränsat. Syftet med denna studie är att närmare belysa det väsentliga i förskollärares upplevelser och förståelser av sin roll som förskollärare i en språkutvecklande utemiljö. För denna studie tas utgångspunkt i tre frågeställningar: Hur ser förskollärare på sin roll under arbetet med barns språkutveckling i utemiljö? Hur upplever förskollärare skillnader i sitt förhållningssätt mellan inne- och utemiljö? och Vad uppfattar förskollärare som stöd respektive hinder i det praktiska arbetet med språkutveckling i utemiljö? Undersökningen har genomförts med semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Intervjuerna har transkriberats och tolkats med stöd av tolkningsfenomenologisk (IPA) analys. Resultaten pekar på att förskollärarnas upplevelser är att de skapar sin egen roll utifrån olika förförståelser och upplevda yttre och inre förväntningar. Bland annat tas upp erfarenheter som vikten av att följa förskolans styrdokument, att det inte alltid är känt att utemiljön kan ses som en samtalsskapande miljö, att tidigare arbetssätt som “sitter i väggarna” kan vara ett hinder för utveckling och att det finns en risk att oorganiserade utemiljöer leder till övervakning istället för språkutveckling. Studiens betydelse för professionen diskuteras. Då möjligheterna i förskollärares arbete med språkutveckling i utemiljöer tycks underskattas av förskollärare själva finns behov av att bredda och fördjupa forskningen på området. Syftet är att arbetet med språkutveckling i utemiljö ska uppvärderas och få den uppmärksamhet det faktiskt förtjänar.