"Personen jag försvinner ju helt" : En kvalitativ studie av att vara förälder till tonåring med substansbruk och upplevelser av anhörigstöd

Sammanfattning: Denna uppsats uppmärksammar hur föräldrar till tonårsbarn med substansbruk upplever sin situation och det anhörigstöd de fått. Syftet är att skapa en förståelse för föräldrars egen situation kopplat till sitt tonårsbarns substansbruk, med särskilt fokus på att undersöka upplevelsen av behandlingsprocessen och egna behandlingsinsatser för föräldrarna på Mariamottagningarna i Skåne samt att få en ökad förståelse för vilka önskemål om förändring och förväntningar som föräldrarna har gällande anhörigstöd. Uppsatsen baseras på nio semi-strukturerade intervjuer med föräldrar till tonårsbarn under 18 år med substansbruk. Föräldrarnas berättelser och erfarenheter analyseras genom Scheffs teoribildning kring sociala band. Resultatet visar en tung belastning och bröda inom föräldragruppen, vars tonårsbarn hade komplexa problembilder. Föräldrarna hamnade lätt i problem- och emotionsfokuserade beteenden. Likaså beskrevs ett inre föräldraproblemfokus som skapade skam och försämrad kommunikation mellan förälder och tonåring och i värsta fall kris i familjen. I vissa fall resulterade detta i att föräldern satte sitt eget liv på paus med ökad risk för stressrelaterad ohälsa. Olika sårbarhets- och skyddsfaktorer hos föräldrarna genererar olika behov vilket talar för ett kartläggande av dessa för att sedan anpassa stöd och insatser till föräldrarna. Föräldrarnas hade blandade känslor kring det professionella anhörigstödet. Ett positivt upplevt anhörigstöd relaterades till en behandlarens eller socialsekreterarens bemötande, kompetens, helhetsperspektiv och samverkan med andra professionella i kontakt med tonåringen. Önskemål från föräldrarna handlade om ökad delaktighet i tonåringens behandling.