Psykiskt våld mot barn - En kritisk granskning av det straffrättsliga skyddets förenlighet med artikel 19 i barnkonventionen

Sammanfattning: Sverige har länge varit ett föregångsland i arbetet att bekämpa våld mot barn. Trots detta utsätts fortfarande många barn för våld och mörkertalet bedöms vara stort. Stiftelsen Allmänna Barnhusets senaste nationella kartläggning av våld mot barn visade att psykiskt våld och försummelse är de vanligaste formerna av våld som föräldrar använder mot sina barn. I oktober 2021 gav Regeringskansliet en särskild utredare i uppdrag att se över straffansvaret för psykiskt våld. Utredningen utmynnade i ett förslag om en helt ny brottsbestämmelse om psykisk misshandel i 3 kap. 5 a § Brottsbalken (BrB). Samtliga remissinstanser var övervägande positiva till utredarens förslag att förstärka det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld. Däremot kritiserades utredarens uppfattning om att utesluta psykisk misshandel från att utgöra grundbrott för barnfridsbrottet i 4 kap. 3 § BrB. Vissa instanser kritiserade även bedömningen att undanta försummelse från straffansvar. Uppsatsen syftar till att ur ett barnrättsperspektiv undersöka de rättsregler som reglerar psykiskt våld mot barn idag och det författningsförslag som presenteras i Straffansvar för psykiskt våld Ds 2022:18 om psykisk misshandel. För att uppnå syftet besvaras följande frågeställningar. 1. Genom vilken straff-rättslig lagstiftning regleras psykiskt våld mot barn i Sverige? 2. Är nuvarande straffrättsliga lagstiftning och praxis för psykiskt våld mot barn förenlig med innebörden av artikel 19 i barnkonventionen? 3. Är lagförslaget i Ds 2022:18 förenligt med innebörden av artikel 19 i barnkonventionen? Svaren på frågeställningarna söks genom den rättsanalytiska metoden. I artikel 19 i barnkonventionen stadgas ett långtgående krav på att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att skydda barn mot alla former av våld, inklusive psykiskt våld och försummelse. Artikel 19 ger viss vägledning för vad som avses med lämpliga lagstiftningsåtgärder, men i övrigt lämnas denna fråga öppen för respektive stat att avgöra. I uppsatsen identifieras att barnrättskommitténs definitioner av psykiskt våld och försummelse överlappar varandra vilket skapar viss svårighet i undersökningen av det straffrättsliga skyddet för psykiskt våld. För att besvara uppsatsens första och andra frågeställning undersöks tre brott; barnfridsbrottet, misshandelsbrottet och det grova fridskränkningsbrottet. Analysen visar att barnfridsbrottet ger goda möjligheter att lagföra en form en form av psykiskt våld, medan det grova fridskränkningsbrottet och i synnerhet misshandelsbrottet i praktiken ger begränsade möjligheter att lagföra psykiskt våld. Utredningen av uppsatsens tredje frågeställning visar att lagförslaget innebär en utökning av straffansvaret för psykiskt våld enligt den definition som avses i barnkonventionens artikel 19. Analysen visar dock att ett nytt ställningstagande bör göras, med en fördjupad barnkonsekvensanalys som grund, avseende frågan om den psykiska misshandelns del i barnfridsbrottet samt straffansvaret för försummelse.