De digitala bevisens utveckling : En stuide kring användandet av digitala bevis och dess svårigheter

Sammanfattning: Vi lever i ett digitalt informationssamhälle som ställer höga krav på tillgänglighet,snabbhet och smidighet. Idag kan vi praktiskt taget göra alla våra vardagssysslor onlineoch när och var som helst under dygnet men vilka digitala spår lämnar vi egentligenefter oss och hur kan de användas i rättssalen? Polisen har idag stora resurser för attsäkra många typer av digitala bevis men vilken kunskap besitter egentligen våraåklagare, domare och nämndmän? och vad kan göras för att förbättra denna kunskap? För att skapa en större förståelse för hur framfarten för de digitala bevisen har sett utkontrollerades förekomsten av digitala bevis från domslut och intervjuer med berördaparter vid en rättegång utfördes för att på så sätt se vilken kunskap som idag finns kringde bevis som presenteras i domstol och i vilken utsträckning de ökar. Användandet av digitala bevisen vid mordåtal har mellan 2005 och 2014 ökat. I snittförekommer digitala bevis i sju av tio domslut vilket betyder att det är vanligare att deförekommer än att de inte förekommer. Det har skett en förändring gällandeanvändandet av digitala bevis. Den procentuella andelen digitala bevis som presenteras ivåra domstolar idag har haft en positiv ökning på 21,3 procent för tidsperioden 2005-2014. Om vi enbart kollar på perioden 2010-2014 ser vi en stark positiv ökning på 34,1procent. Den tekniska kompetensen i rättssalen är idag förhållandevis låg. De främstaanledningarna till den begränsade kunskapen är avsaknaden av utbildningsunderlagkring digitala bevis för åklagare, nämndemän och domare kan ta del av samt det högaåldersnittet bland nämndemännen i rättssalen. Åklagaren Andreas Bergman förklararatt en god pedagogisk förmåga väger tyngre än kunskapen kring de digitala bevis som skall presenteras.