Svenska idrottsstjärnors flytt till skatteparadis

Sammanfattning: Runtom i världen finns länder som knappt tar ur någon skatt eller inte ingen skatt alls, så kallade skatteparadis. Året är 1974 och en av Sveriges mest omtalade tennisspelare, Björn Borg, flyttar vid 18 års ålder till skatteparadiset Monaco tillsammans med sina föräldrar. Borg talar öppet om att skälet till flytten är skatten och svenska folket kallar honom för skattesmitare. Borg var dock inte den enda svenska idrottsstjärnan att lämna Sverige för Monaco. Ingemar Stenmark, Anja Pärsson, Pernilla Wiberg, Kajsa Bergqvist är bara några få namn av Sveriges alla idrottsprofiler som valt att bosätta sig i Monaco och allt talar för att det är på grund av att slippa den höga skatten i Sverige. Några av stjärnorna har idag flyttat hem till Sverige, andra har valt att bo kvar i furstendömet. Genom att de svenska idrottsstjärnorna väljer att bosätta sigutomlands uppstår konsekvenser i form av att Sverige går miste om skatteintäkter.  En individuell elitidrottares aktiva karriär är inte relativt långvarig och dessutom erhåller idrottaren oftast höga årsinkomster under dennes aktiva år. Idrottsutövare beskattas likt en vanlig löntagare i inkomstslaget tjänst. Därmed omfattas idrottaren av den så kallade progressiva skatten som innebär att ju högre årsinkomst som erhålls, desto större andel skatt utgår på inkomsten. Redan för över 20 år sedan uppmärksammade riksdagsledamöter att den progressiva skatten driver de svenska idrottsstjärnorna ut ur landet och ansåg därför att den svenska skattelagstiftningen bör reformeras. Genom att idrottsutövare med höga årsinkomster bosätter sig utomlands riskerar Sverige att gå miste om skatteintäkter. Sedan år 1998 har det varit uppe till förslag nästan 20 gånger på att Sverige bör införa ett så kallat idrottskonto för individuella idrottsutövare så att de, i likhet med ett skogskonto, kan fördela sina inkomster under en tioårsperiod och på så sätt helt eller delvis undvika progressiv beskattning. Förslagen innebar att inkomsterna beskattas när pengarna plockas ut från idrottskontot, men dessa avvisades. Att svenska individuella idrottsutövare väljer att bosätta sig i skatteparadis är ett tydligt tecken på att de svenska beskattningsreglerna inte tar hänsyn till idrottarens, vanligtvis, kortvariga karriär. För att svenska individuella elitidrottare som erhåller höga årsinkomster ska vilja stanna kvar i Sverige är det av betydelse att den svenska skattelagstiftningen ses över. Österrike är ett land som valt att införa en särskild inkomstskatt för individuella idrottsutövare som innebär att de beskattas lägre än både vanliga löntagare och lagidrottare. Sedan Österrike infört förmånliga beskattningsregler för individuella idrottsutövare har bland annat tyska idrottsstjärnor, som tidigare varit bosatta i skatteparadiset Monaco, valt att flytta från skatteparadiset och istället bosätta sig i Österrike, närmre deras hemland. För att den svenska skattelagstiftningen inte ska bidra till att svenska idrottsutövare bosätter sig i länder med förmånligare beskattning och att Sverige på så sätt går miste om skatteintäkter bör det därför undersökas om Sverige bör införa särskilda skatteregler för individuella idrottsutövare, likt de i Österrike, i den svenska skattelagstiftningen.