Ett indirekt skydd av ett direkt oreglerat ekonomiskt förtal - en kartläggning av möjliga intrument vid ekonomiskt förtal.

Sammanfattning: Är lögnen lika skyddsvärd som sanningen? Nej är det spontana svaret för de flesta. Ser man till vår grundlagsfästa tryck- och yttrandefrihet blir emellertid svaret något annat. Med stöd av dessa friheter skyddas alla uppgifter - även om de kan beslås med lögn. I samma takt som immateriella tillgångars betydelse ökar, tilltar behovet av ett starkare skydd för en juridisk persons goodwill. I dagens samhälle är många gånger ett företags rykte/varumärke mer värt än dess sammanlagda inventarier. Sverige har länge motiverat avsaknaden av ett skydd mot ekonomiskt förtal med hänvisning till yttrandefrihetens tyngre vägande intressen. I dag är det dock inte säkert att avvägningen hade sett likadan ut. Historien skvallrar om ett medvetet avståndsstagande från en reglering av ekonomiskt förtal. Frågan har tidigt uppmärksammats men det tycks ha varit svårt att hitta en lämplig placering samt en lämplig formulering av ekonomiskt förtal. Utredningar har dock åtskilliga gånger betonat problemen kring förtal riktat mot ekonomiska intressen men yttrandefriheten har alltså på olika sätt ställt sig hindrande ivägen. Det kan måhända stå klart att frågan om ekonomiskt förtal inte har någon uttrycklig och klar straffrättslig reglering i svensk rätt. Efter att ha skrapat lite på den, många gånger, tunna ytan av vår befintliga lagstiftning kan dock urskiljas viss reglering som trots allt tar sikte på juridiska personers rätt till skydd mot ekonomiskt förtal. Främst åsyftar jag straffrätten, marknadsrätten, immaterialrätten, skadeståndsrätten och vårt internationella åtagande i och med EKMR. Beroende på vem uppgiftsspridaren är kan ett förtalat bolag med hjälp av olika redan existerande bestämmelser angripa uppgiftsspridaren. Den svenska regleringens förefintliga skydd är dock inte heltäckande, vilket leder in på frågan huruvida tiden är mogen för att återigen ta upp frågan om lagstiftning mot ekonomiskt förtal till diskussion. I en avslutande de lege ferenda-argumentation reflekterar jag över hur ett eventuellt skydd mot ekonomiskt förtal skulle kunna se ut och vilka konsekvenser som följer av ett eventuellt skydd. Allt som glimmar är inte guld. Alla mynt har två sidor. Om medier börjar dras inför rätta för att deras publicering kan ha orsakat ekonomisk skada kan konsekvenserna bli oöverskådliga, med mycket mer räddhågsna och försiktiga journalister. Risken finns att vi hamnar i en situation där starka företag i tid och otid stämmer allmänheten för dess vågade uttalanden. Det fria ordet blir inte så fritt.