”Ja det är en riktig jävla motivation!” : En fenomenologisk intervjustudie om motivation till ensemblespel på kulturskolan

Sammanfattning: Syftet med studien är att ta reda på vilka motivationsfaktorer som elever i olika ensembler på kulturskolan erfar och om det skiljer sig något mellan fokusgrupperna. Bakgrundskapitlet belyser litteratur och tidigare forskning inom området motivation, instrumentalspel och gruppsykologi. Arbetets vetenskaps- och kunskapsteoretiska utgångspunkter är interpretativism och konstruktionism. Studiens teoretiska perspektiv är fenomenologi med inriktning mot livsvärldsperspektivet. Studiens forskningsmetod innefattar semistrukturerade interjuver med fyra olika fokusgrupper från fyra olika ensembler på kulturskolan. Materialet analyserades utifrån tematisk analysmetod. I analysen av resultatet har två övergripande teman, sociala- och musikaliska faktorer, framkommit. De sociala faktorerna berör elevers erfarande av att det är att umgås med vänner i ensemblen, träffa människor i olika åldrar, ha en god relation med sina lärare och att ha eget ansvar i ensemblen. Det framkom också att musicera tillsammans, att utvecklas på sitt instrument, lära sig av varandra och att medverka i konsertsamanhang var motiverande faktorer för att spela i ensemble. Ett antal icke motiverande faktorer framkom även bland annat tidsbrist, för svåra eller lätta låtar, olika åsikter i ensemblen och att vänner slutar i ensemblen. Skillnader gällande synen på medbestämmande, ensemblens funktion och medverkan på konserter har också framkommit. Avslutningsvis diskuteras, i förhållande till tidigare presenterad litteratur och forskning inom området, betydelsen av det sociala umgänget, musikaliska upplevelsen, medbestämmandet och tidsbristen.