"Finns ingen glädje som man får när man är på plats." En kvalitativ studie av gymnasielärares erfarenheter av distansundervisning under Corona pandemin!

Sammanfattning: I denna uppsats har syftet varit att undersöka gymnasielärares erfarenhet av övergången till distansundervisning under Corona pandemin samt vilka konsekvenser den har på lärare-elev relationen och lärarrollen. För att nå förståelse om hur interaktionen med elever har påverkats har jag valt att använda mig av symbolisk interaktionism samt Goffmans dramatugiska perspektiv. Tidigare forskning gjord i Sverige om svenska gymnasielärare presenteras också och relateras till studiens resultat. För att undersöka gymnasielärares erfarenheter och uppfattningar om relationer med elever och deras lärarroll har kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervju genomförts digitalt på Google Meet. Intervjuerna har gjorts med fem gymnasielärare på en och samma skola men som undervisar i olika ämnen. Studiens resultat visar på att omställningen till distansundervisning bidragit till en ytterligare stressfaktor till lärarens redan arbetsbelastade vardag men upplevdes samtidigt som en nödvändig lösning för att begränsa smittspridning. De intervjuade lärarna upplevde distansundervisningen som enformig och att den krävde en detaljplanering till skillnad från platsundervisningen där var lärare kunde vara mer spontan. Kommunikation försämrades också vilket i sin tur ledde till svårigheter att upprätthålla relationer med elever och att fånga upp reaktioner. Informanterna påpekade betydelsen av närkontakten och att vara i samma fysiska miljö för att lära ut och motivera elever. Vissa moment upplevdes dock fungera bättre under distansundervisningen såsom bättre kontroll över elevernas pågående arbete. Läraren hade mer tid att gå in och kommentera arbeten vilket möjliggjorde omedelbar återkoppling till elever. Ny klassrums dynamik uppkom under distansundervisningen där tillbakadragna, tysta elever tog mer plats.