Länsstyrelsens hantering av ärenden avseende strandskyddsdispens

Sammanfattning: Det är tack vare strandskydd som möjligheten att promenera längs stränder, bada, fiska, åka skridskor och även gå i land från en båt finns. Skyddet bistår även med skydd för både djur och växter som lever på och i närheten av stränderna, samt i vattnet.  Inom ett strandskyddat område finns det en del förbud och regler gällande vad man får och inte får göra. Önskar man ändå bygga, ändra eller åtgärda något inom ett strandskyddat område kan man ansöka om dispens från strandskyddet hos sin kommun. För att få igenom dispens krävs att man har särskilda skäl. Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen tagit, och de har rätt att både överpröva samt upphäva en dispens i syfte att tillvarata det allmänna intresset som strandskyddet utgör.  Årligen ser man artiklar gällande beslut om dispens från strandskydd, som blir både omdebatterade och ifrågasatta. Debatten handlar bland annat om att reglerna kring strandskydd inte tillämpas lika, och att länsstyrelsen inte fattar konsekventa beslut. Kan det vara så att bestämmelserna i lagstiftningen innehåller vaga definitioner och svårtolkade rekvisit, som i sin tur leder till en olikartad tillämpning?  Syftet med analysen är att undersöka länsstyrelsens hantering av beslut avseende dispens från strandskydd, för att ta reda på om den nämnda myndigheten är konsekvent i sitt sätt att hantera ärenden där kommunen givit dispens. En avgränsning kommer dock att göras till enbart ärenden på Gotland, under en begränsad tidsperiod. Utredningen bygger på en kvalitativ studie där resultatet arbetas fram genom att en komparativ fallstudie utförs. Studien bygger främst på material från olika offentliga handlingar och juridiska ärenden/rättsfall, som analyseras i syfte att se ett samband, eller inte, mellan hanteringen av olika ärenden avseende en och samma juridiska fråga, strandskyddsdispens.  Resultatet visar på att vaga definitioner och otydliga kriterier i lagen, kombinerat med bristande dokumentation och underlag i bedömningar och beslut, ger upphov till en olikartad tillämpning i ärenden om strandskyddsdispens. Bilden av en olikartad tillämpning är inte nödvändigtvis något som skett aktivt och genomtänkt, utan det mest sannolika är att det lämnas för mycket utrymme för tolkning och egen bedömning åt de beslutande myndigheterna. Det som saknas är tydliga riktlinjer, definitioner och kriterier för att kunna få ett mer konsekvent beslutsfattande. Framförallt krävs tydligare och mer omfattande dokumentation i länsstyrelsens bedömningar och beslut, detta för att skapa en naturlig mall för framtida bedömningar.