"När är det roligt att läsa och skriva?" : Intervjuer med yngre elever om deras läs- och skrivprakltik som grund för speciallärarens uppdrag

Sammanfattning: Svenska skolelevers skolprestationer fortsätter att försämras, deras läsintresse minskar och skillnaden mellan flickor och pojkar ökar. Forskning visar att skolan inte lyckas erbjuda en undervisning som stöttar de svagaste eleverna och inte heller utmanar de starkaste. Undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och speciallärarens uppgift är att medverka i ett förebyggande arbete samt analysera svårigheter i lärmiljön. Denna fenomenografiskt inspirerade studie undersöker yngre elevers varierande tankar om vad som utvecklar deras läs- och skrivförmåga. Studiens empiri baseras på semistrukturerade intervjuer, deltagande observationer och fältanteckningar, elevarbeten samt informella samtal. Resultatet lyfter fram fem områden som påverkar elevers lärandeorientering; deras uppfattningar om sitt eget lärande, graden av kreativitet i skoluppgifter, samspelsmöjligheter, den yttre miljön samt de redskap de har till förfogande. Studien visar att de sammanhang som elever uttrycker som meningsfulla är de sammanhang som uppfattas utveckla deras förmåga. Meningsfullt är att få uppleva kompetens, självständighet och delaktighet. Barn och elevers motivation stärks av möjligheten att få samarbeta, använda sin fantasi och vara kreativa. Hinder för deras utveckling är känslor av otillräcklighet. Stöd för utveckling är lärarens design av lärandesituationer, kommunikativa sammanhang och olika typer av redskap, vilket för de äldre eleverna främst uttrycks som digitala resurser. Utifrån detta resultat formuleras speciallärarens roll i en kollaborativ läs- och skrivpraktik där elever, lärare och speciallärare tillsammans formar ett skriftspråkligt lärande.