Förskollärares upplevelser av sång, rim och ramsor som ett hjälpmedel för barns språkutveckling

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Högskolan i Gävle/Didaktik

Sammanfattning: Ljud, rytm och ögonkontakt är några av de viktigaste grunderna för att ett spädbarn ska utveckla sin kontakt- och kommunikationsförmåga (Riddersporre & Söderman, 2012). Sången och musiken är enligt Eriksson (2013) en viktig byggsten för att kunna utveckla sin kommunikation och hon menar även att alla relationer bygger på just kommunikation (Eriksson, 2013). Tidigare forskning visar att sång, rim och ramsor bidrar till barns språkutveckling bland annat genom ökat ordförråd och verbal kommunikation, men även att barn lär genom sina sinnen, genom att ta efter de vuxna, i de olika miljöer de befinner sig i och i interaktion med andra (Huartas & Parra 2014; Gildon, 2021; Kultti, 2013; Ehrlin, 2015; Campanelli, 2021). Barn har rätt att erövra olika estetiska uttrycksformer (Skolverket, 2018) och på så sätt utöka sina möjligheter för kommunikation. Att främja språkutvecklingen hos barn är viktigt då trygghet och känslan av samhörighet förstärks genom att det språkliga självförtroendet stärks (Jönsson et al. 2009). Syftet med studien var att få en förståelse för och inblick i hur utbildade förskollärare ser på sång, rim och ramsor som ett hjälpmedel för språkutveckling hos barn. Vad förskollärarna ser som betydelsefullt och hur språkutveckling med fokus på sång, rim och ramsor sker i verksamheten. Metoden som har använts i studien är kvantitativ i form av enkätfrågor. Totalt svarade 150 personer på enkäten och resultatet i vår studie visar att förskollärarna anser att sång, rim och ramsor bidrar till barns språkutveckling och därmed ökad kommunikation främst genom ökat ordförråd och ökat verbalt språk. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)