Alzheimers - Hur livet förändras för anhöriga : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Varje år drabbas ca 15 000 personer i Sverige av Alzheimers sjukdom som är den mest vanliga demenssjukdomen. Vård i hemmet har blivit alltmer vanligt och det kan innebära en stor förändring då ens partner drabbas av Alzheimers. Något som ofta glöms bort är det känslomässiga arbete den anhöriga får genomgå. Den anhöriga som lever med sin sjuka partner kommer nu behöva ta på sig en vårdarroll. De anhöriga upplever att det är svårt att tillgodose sina egna behov samtidigt som de vårdar någon annan. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa hur livskvaliteten upplevs av anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys baserad på tre patografier. Innehållsanalysen utfördes enligt Graneheim och Lundmans modell för manifest ansats. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Livet i vardagen med underkategorier Begränsningar, Känsla av hopp och Strategier. Den andra kategorin var Förändring i relationen med underkategorierna Förändrade roller och Kommunikation. Den tredje kategorin som framkom i resultatet var Upplevda känslor med underkategorier Sorg, Skuld och Ensamhet. Den fjärde kategorin var Betydelsefulla relationer och den femte Tankar om framtiden. Slutsats: De anhörigas livskvalitet påverkades när deras livspartner blev drabbad av Alzheimers sjukdom. Tillfredsställelsen i det dagliga livet och tilliten till framtiden försämrades och en känsla av ensamhet framträdde. De anhöriga upplevde att de hade ett större behov av stöd än vad de erhölls. Ett personcentrerat förhållningssätt i omvårdnaden innebär att sjuksköterskan kan stötta och se vilka behov de anhöriga har. När de anhöriga får det stöd de behöver kan det öka tryggheten och denna trygghet kan förbättra relationen mellan sjuksköterska och anhörig. Denna trygghet är viktig när sjuksköterskan ska tillmötesgå de anhörigas behov.