Trädgårdsterapi inom slutna anstalter : trädgårdsterapins potential som behandlingsmetod

Sammanfattning: Stressrelaterad ohälsa påverkas av den sociala och fysiska miljö vi exponeras för och utgör ett utbrett problem inom slutna anstalter. Natur och trädgårdsmiljöer har stressreducerande egenskaper, av den anledningen anser vi det angeläget att utreda möjligheten för stressreducerande terapiträdgårdar inom slutna anstalter. Studien baseras på intervjuer kompletterade med litteraturöversikt, bestående av teorier och forskning inom stress, miljöpsykologi, trädgårdsterapi och slutna anstalters miljöpsykologi. I samband med en av intervjuerna besöktes sluten anstalt, det bidrog till ökad kunskap om hur miljön är utformad och används men är en begränsad del av arbetet på grund av risk för identifiering av anstalt och personal. Studien visar att trädgårdsterapi innebär möjligheter inom slutna anstalter, eftersom det finns ett behov av stressreducering hos klienterna och för att miljön är stressorsakande. Vidare är terapiträdgårdar förenligt med miljöns komplexa säkerhetskrav och Kriminalvårdens syfte att rehabilitera klienterna för minskad återfallsrisk, då stressreducering främjar klienternas mottaglighet för rehabilitering En anpassad version av trädgårdsterapi kan därmed vara en del av Kriminalvårdens rehabiliteringsprocess. I de slutna anstalternas inskränkande miljö är ökad kontroll, socialt stöd, fysisk aktivitet och naturliga distraktioner väsentliga för att uppnå stressreducerande egenskaper. I nuläget föreligger dock begränsningar såsom överbeläggningar, vilket förstärker stress i en miljö som redan har en hög stressfaktor.