Utstationering av arbetstagare - En utredning av det rättsliga minimiskyddet, problematik vid utstationering och svenska kollektivavtals hindrande verkan

Sammanfattning: En fri rörlighet för tjänster inom EU innebär en fri rätt för arbetsgivare att tillhandahålla tjänster på lika villkor i alla medlemsstater. Rätten till tjänsters fria rörlighet har dock gett upphov till en rad olika problem när det kommer till området för utstationering av arbetstagare. För att förhindra arbetsgivare från att exploatera sin arbetskraft genom social dumpning vid utstationering har EU upprättat ett minimiskydd som utstationerade arbetstagare ska garanteras. Det skapar dock andra problem i förhållande till hur den svenska modellen är konstruerad och kollektivavtalets betydelse. Uppsatsen syftar dels till att undersöka minimiskyddet och sätta det i relation till den svenska regleringen för utstationerade för att sedan identifiera problem som en sådan relation ger upphov till. Dels syftar uppsatsen till en analys av omständigheter i svenska kollektivavtal för utstationerade arbetstagare som skulle kunna verka begränsande för den fria rörligheten för tjänster. Analysen leder till en identifiering av tre huvudsakliga problem som rör det rättsliga skyddet för utstationerade arbetstagare. Dessa problemområden rör regleringarna i utstationeringsdirektivets hårda kärna, kollektivavtalsreglerade villkor och implementering av ändringsdirektivet. Vidare konstateras i analysen att bestämmelser i svenska kollektivavtal för utstationerade arbetstagare skulle kunna verka hindrande för den fria rörligheten för tjänster om de utformas på ett vis som gör det mindre attraktivt för utstationerande arbetsgivare att tillhandahålla tjänster i Sverige.