Socialisering av kattungar : en kartläggning av raskattuppfödning inom SVERAK

Sammanfattning: Stress, rädslor och oönskade beteenden blir allt vanligare hos våra sällskapskatter. Dessa beteenden leder i sin tur till att många katter avlivas, omplaceras eller hamnar på katthem. Stress och rädslor, och därigenom många oönskade beteenden, kan dock förebyggas genom att under kattens socialiseringsperiod vänja katten vid sådant den kommer att utsättas för senare i livet. Faktorer som mängd hantering, hantering av en eller flera personer, kontakt med barn, kontakt med andra husdjur, föräldradjurens egenskaper och ålder vid avvänjning har alla en påverkan på hur katten kommer hantera olika situationer senare i livet. Kunskap kring vikten av kattens tidiga erfarenheter har funnits sedan slutet av 1900-talet. Trots detta finns det relativt få studier som fördjupar sig i ämnet och bygger vidare på kunskapsbasen. Eftersom det sker en ständig förändring i den domesticerade kattens miljö och levnadssätt är det viktigt med fortlöpande forskning. I dagsläget saknas det även studier inom området som belyser hur socialisering av kattungar går till i Sverige. En enkätstudie genomfördes med syftet att kartlägga hur socialiseringsperioden ser ut och vilka tidiga erfarenheter kattungar får hos svenska raskattuppfödare, samt att undersöka vad uppfödarna har för kunskaper och attityder kring ämnet socialisering. Målgruppen begränsades till uppfödare av raskatter i Sverige som var medlemmar i SVERAK. En webbenkät skapades i enkätverktyget Netigate och distribuerades på sociala medier med hjälp av SVERAK. Resultaten gav en god första inblick i hur socialiseringsperioden ser ut hos svenska raskattuppfödare inom SVERAK. Kattungar fick över lag med sig många goda erfarenheter från respondenterna, exempelvis hantering av flera olika personer, tillgång till respondenternas hem, regelbunden kontakt med barn samt besök hos veterinär för vaccination, ID-märkning och besiktning. Dock fanns förbättringspotential gällande mängd hantering och regelbunden kontakt med andra husdjur än katter. Gruppens kunskaper kring socialisering stämde också huvudsakligen bra överens med det som framkommer i litteraturen. Exempelvis var det många som ansåg att kattungar bör bli hanterade av flera personer och att det är bra med regelbunden kontakt med andra husdjur. Bristande kunskaper uppmärksammades emellertid gällande mängd hantering, vilken period i kattungens liv det är viktigast med socialisering samt kunskaper kring faderns påverkan på kattungarnas djärvhet. Respondenternas attityder gällande socialisering var övervägande mycket positiva och generellt ansågs socialisering vara något viktigt och som prioriterades högt av många. En förhållandevis stor andel angav dock att de generellt sett skulle vilja prioritera socialisering mer, ansåg att det ej finns lättillgänglig information för uppfödare om socialisering och att svenska raskattuppfödare ej har tillräcklig kunskap kring ämnet. Ytterligare forskning kring socialisering av kattungar krävs för att kunna ge svenska kattuppfödare tydliga råd och bättre möjligheter att utvecklas inom området. Dessutom bör den kunskap som finns tydligt komma målgruppen till del. Vidare bör även oönskade beteenden, stress och rädslor studeras för att tydligare fastställa hur dessa påverkas av kattens tidiga erfarenheter. Förhoppningen är att den aktuella studien ska kunna bidra med kunskap om socialisering och vara en grund för vidare forskning rörande socialisering av katter i Sverige. I dagsläget kan det konstateras att majoriteten av svenska raskattuppfödare inom SVERAK ger kattungar runt om i landet en bra start på livet.