Skador och riskfaktorer inom hundsporten agility

Sammanfattning: Agility är en av de snabbast växande hundsporterna i världen. Sporten går ut på att hunden med hjälp av sin förare ska ta sig igenom en hinderbana så snabbt som möjligt med så få fel som möjligt. Det går fort och skaderisken är troligtvis hög. Syftet med litteraturstudien var att ta reda på vilka skador som förekommer inom agility, om skadorna går att jämföra med de inom hundkapplöpning (där det finns mer forskning), vilka faktorer som ökar risken för skador och om de går att förebygga. De mest frekvent förekommande skadorna på agilityhundar är mjukdelsskador. Det är svårt att extrapolera resultat från studier på kapplöpningshundar till agilityhundar. Agilityhundar drabbas främst av skador på rygg och bog medan kapplöpningshundar drabbas av högersidiga skador på framförallt bakbenet. Det finns en mängd faktorer som kan öka risken för skada på agilityhunden. Kontakt med specifika hinder och underlagets beskaffenhet är viktiga faktorer. Överdriven träning, intensiv intervallträning, obalans mellan muskler, för kort vila, plötsliga kraftiga kontraktioner av muskler, forcerad flexion/extension, utmattning, dålig flexibilitet och otillräcklig uppvärmning är andra faktorer som kan orsaka muskelskador. Hopphöjd och olika distanser mellan hindren påverkar ledvinklar och därmed kraftutvecklingen på lederna. Att i förebyggande syfte använda alternativa terapeutiska behandlingar kan vara associerat med ökad risk för skada. För många repetitioner och för hög intensitet under träning kan leda till skador, medan ökande skicklighet hos hundar och förare minskar risken för skada. Sammantaget finns alltför lite forskning om hundsporten agility och dess påverkan på hundarna. Befintliga studier indikerar att mjukdelsskador på rygg och bog är vanligast förekommande och att kontakt med hinder och bristande underlag är de främsta orsakerna till att skador uppkommer. Skador skulle eventuellt kunna minimeras med rätt träningsregim. Studier på hundars ledvinklar pekar på att lägre hinderhöjd och större avstånd mellan hindren skulle kunna vara gynnsamt. Mer forskning behövs för att kunna dra korrekta slutsatser. Det skulle vara intressant att titta på om hundens debutålder har betydelse för skaderisken, vilka bankonstruktioner och hinder som bör undvikas och vilken träningsregim som passar agilityhunden bäst.