Arbetslöshets- och företagarbegreppen inom arbetsmarknadspolitiken

Sammanfattning: Inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är begreppen arbetslös och företagare, samt deras förhållande till varandra, inte närmre definierat i författning. Detta trots att en individs arbetslöshet ofta är ett krav för att få del av stöd och insatser inom denna verksamhet. Att bedöma när en individ är arbetslös är vidare särskilt problematiskt i de fall individen har företagsengagemang. I uppsatsen granskar och analyserar jag, utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, rättsläget inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten gällande begreppen, deras förhållande till varandra och företagares möjlighet att få del av stöd och insatser genom Arbetsförmedlingen. Genom en rättsdogmatisk metod gör jag först en de lege lata analys för att besvara frågorna om hur begreppen arbetslös och företagare samt deras förhållande till varandra ska tolkas inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, och ifall ledning för en definition av begreppen kan hämtas från arbetslöshetsförsäkringen. Därefter gör jag en de lege ferenda analys för att besvara frågan om det är möjligt att tydligare definiera begreppen inom arbetsmarknadspolitiken. Sammanfattningsvis kan det konstateras att begreppen arbetslös och företagare samt deras förhållande till varandra är vagt definierade inom arbetsmarknadspolitiken. Stöd i författning och förarbeten saknas på området. Den ledning som finns att hämta kommer främst från domstolsavgöranden och Arbetsförmedlingens interna styrning men är svåröverskådlig. Det är inte heller lämpligt att hämta ledning från arbetslöshetsförsäkringen. Syftena skiljer sig åt i för stor utsträckning. Inför ett beslut om stöd måste Arbetsförmedlingen ta ställning i ett antal frågor. Den första frågan är om individen är företagare eller inte. Avgörande är ifall personen har väsentligt inflytande över en näringsverksamhet. Gäller det en subventionerad anställning krävs även ett anställningsförhållande mellan två parter vilket innebär att den som anställs inte får ha väsentligt inflytande över den tilltänka arbetsgivaren. Det finns ett undantag till detta och det gäller s.k. arbetsintegrerande sociala företag. Är en person företagare måste Arbetsförmedlingen ta ställning till om företagandet utgör hinder. Utgångspunkten är att företagare har heltidsarbete men individen har en möjlighet att visa att företagandet ska jämställas med deltidsarbete eller att det i princip saknas möjlighet att bedriva verksamhet i bolaget vilket innebär att individen ska ses som arbetslös. För vissa program krävs dock inte arbetslöshet utan en risk för arbetslöshet räcker. I de fallen ankommer det på den som vill ha någon form av stöd att visa att en sådan risk föreligger. För de stöd som är arbetsmarknadspolitiska program ska Arbetsförmedlingen även bedöma om en anvisning är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Är den inte det saknar det betydelse om övriga villkor är uppfyllda. Framkommer det att en person är eller har blivit företagare under en pågående stödperiod ska stödet normalt avslutas. För arbetsmarknadspolitiska program görs detta genom utskrivning mot heltidsarbete eller återkallelse av programmet. För subventionerade anställningar omprövas stödet och upphävs. I vissa fall kan utbetalt stöd till arbetsgivaren även återkrävas. De lege ferenda konstaterar jag att nuvarande rättsläge är svåröverskådligt och brister i rättssäkerhetsaspekter. Därför föreslår jag en ny reglering där en definition av företagare kodifieras i författning med utgångspunkt i skattelagstiftningen. Det ska av författning även framgå att frågan om väsentligt inflytande har betydelse för bedömningen och att företagare som utgångspunkt inte är arbetslösa. Frågan om företagares arbetslöshet anser jag bör lösas genom den arbetsmarknadspolitiska bedömningen där sådan görs och i enskilda förordningar i andra fall. Viktigt är dock att det av Arbetsförmedlingens interna styrning och föreskrifter framgår vad de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna beaktar. Avslutningsvis anser jag inte att det är rättssäkert med de nuvarande undantagen för arbetsintegrerande sociala företag, utan fram till att en reglering för denna typ av företag finns bör nuvarande undantag undanröjas.