Elektroniska konossement

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar olika sätt att föra över äganderätt, förfoganderätt och sakrättsligt skydd till gods när det befinner sig hos en transportör, d.v.s. varken hos köparen eller säljaren. Min avsikt är att jämföra olika tillvägagångssätt, både elektroniska och mer konventionella, för att se hur de skiljer sig i från varandra. Konossementet har traditionellt spelat en avgörande betydelse för att sälja och pantsätta godset när det befinner sig under transport. Det är ett dokument varmed transportören förbinder sig att transportera viss mängd gods av en viss beskaffenhet. Godset kan inte lämnas ut utan att konossementet presenteras vilket följaktligen sägs representera godset. Dess representativa funktion gör det möjligt att sälja eller pantsätta varan under transport. Konossementet kan i vissa fall uppfattas som ett otympligt instrument och därför har transportnäringen efterfrågat nya medel för att kontrollera gods under transport. Ett av dessa är sjöfraktsedel. Det är ett dokument som är kommer från landtransporten. Det har de karaktäristiska som utgör ett konossement utom det mycket väsentliga, nämligen att representera gods när det transporteras. Ett viktigt element för det sakrättsliga skyddet till gods är att bestämma vem som har förfoganderätten till godset. Förfoganderätten innebär att man kan göra vissa dispositioner med godset. Med ett konossement bestäms förfoganderätten genom innehavet av detsamma. Under en sjöfraktsedel är det vanligtvis avsändaren som har förfoganderätten. Han kan dock överföra den genom att han avskär sin förfoganderätt till förmån för mottagaren eller banken. Under transporter när varken sjöfraktsedel eller konossement är utfärdat kan det bestämmas på samma sätt som under sjöfraktsedel, d.v.s. genom ett meddelande till transportören från avsändaren om att han inte längre äger förfoga över godset. Att gods överlåts när det befinner sig hos tredje man är ingen ovanlig situation. Om godset inte representeras av ett dokument likt konossementet skall tredje man denuntieras om överlåtelsen för att förvärvaren skall få sakrättsligt skydd. Denna denuntiation kan antingen ske av överlåtaren eller förvärvaren. När godset befinner sig hos en transportör spelar dock förfoganderätten en stor betydelse. Den innebär att denuntiationen inte kan ske av förvärvaren av gods om inte avsändaren samtidigt avsäger sig förfoganderätten. Det är således endast avsändaren/förfoganderättsinnehavaren som kan denuntiera transportören om äganderättsövergången för att den skall få sakrättslig verkan. Motsvarande regler kring förfoganderätten och det sakrättsliga skyddets övergång gäller när godset pantsätts som när det överlåts. Vid befarat avtalsbrott hos köparen har säljaren möjlighet att stoppa godset fram till dess att det finns i köparens omedelbara besittning. Denna stoppningsrätt gäller oavsett om säljaren avskurit sin förfoganderätt vid en transport under en sjöfraktsedel eller sänt iväg ett konossement som representerar godset till mottagaren. Det finns emellertid ett undantag som säger att om konossementet är vidareförsålt så har den ursprunglige köparen d.v.s. säljaren nr. två förlorat sin stoppningsrätt. Ett konossement har traditionellt utgjort av ett fysiskt dokument och det torde vara svårt att med dagens lagstiftning erkänna ett ''elektroniskt konossement'' d.v.s ett elektroniskt dokument som ett sedvanligt konossement. Vid implementering av elektroniska system har man därför försökt att efterlikna konossementets funktioner utan att det för den skull utgör ett konossement i traditionell bemärkelse. Detta kan man göra genom ett multilateralt avtal där användarna av systemet förbinder sig att följa vissa regler. För att nå funktionell ekvivalens, d.v.s. nå samma resultat som med ett traditionellt konossement, kan man använda sig av en Paramountklausul som säger att regler för traditionella konossement också skall gälla för det ''elektroniska konossementet''. Ett elektroniskt konossement är emellertid inte negotiabelt dokument varför ett elektroniskt system måste hänsyn till andra sakrättsliga regler för att det skall accepteras. Det innebär att man måste använda sig av denuntiationen som ett sakrättsligt moment. En annan möjlig väg är att rätten gör en ändamåls- eller analogisk tolkning av konossement reglerna till att omfatta ett ''elektronisk konossement''. Bolero är ett elektroniskt system för att överföra rättigheten till gods när det befinner sig hos en transportör. Genom ett multilateralt avtal förbinder det användaran till systemet till vissa regler. Dessa regler har för avsikt att uppnå samma effekt som ett traditionellt konossement. Bolero har förutom sina egna regler också en Paramountklausul som gör det internationella regler avseende konossement tillämpliga på Boleros form av konossement. Genom att jämföra Boleros system med de svenska reglerna kan jag konstatera att Boleros system uppfyller de svenska kraven för överföring av förfoganderätten, äganderätt och sakrättsligt skydd till gods som befinner sig hos en transportör. Bolero använder denuntiation som sakrättsligt moment. Systemet har med vissa undantag funktionell ekvivalens med ett sedvanligt konossement. Vissa av undantagen kan eventuellt med en analogisk tolkning av 13 kap SjöL bli tillämpliga på Bolero. Andra undantag gäller vissa regler vilka är starkt kopplade till utfärdandet av ett fysiskt dokument och blir därmed inte tillämpliga på Bolero. De undantag jag hittat är i ett internationellt perspektiv inte avgörande varför användarna av systemet kan förlita sig på att det i stor utsträckning är likvärdigt med ett sedvanligt konossement.