Sjuksköterskans upplevelse av att vårda en potentiell organdonator med total hjärninfarkt : en litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: För att kunna bli organdonator måste en patient avlida i total hjärninfarkt medan han/hon vårdas i respirator. Det är få personer som avlider på detta sätt.  När döden har fastställts får medicinska åtgärder inte fortsätta mer än 24 timmar. Sjuksköterskan som bör vara med i hela processen, står inför flera utmaningar; är patienten lämplig som organdonator? vad är patientens önskan? vad är anhörigas önskan? m.m. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda en potentiell organdonator med diagnostiserad total hjärninfarkt. Metod: Litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i kategorierna; att möta anhöriga, behovet av kunskap och sjuksköterskans yrkesroll. Familjeperspektivet involverar etik, lagar och känslomässiga aspekter. Många sjuksköterskor uttryckte att de hade bristande kunskap och att det fanns ett stort behov av utbildning kring hur information och stöd ska ges till anhöriga samt hur en potentiell organdonator identifieras. Vård av en organdonator kräver extra resurser och mer emotionellt engagemang, i jämförelse med att vårda levande IVA patienter. Slutsats: Mer forskning inom organdonation kan öka kunskapen och medvetenheten hos allmänheten och sjukvårdspersonal, vilket kan leda till att öka antalet organdonationer.