Avtalsbrott mot flerstegsklausuler - I gränslandet mellan process- och civilrätten

Sammanfattning: Flerstegsklausuler anger att avtalsparter ska lösa tvister i olika steg. Fler-stegsklausulens försteg kan exempelvis ange att parterna i första hand ska lösa tvister genom medling. Klausulen avslutas alltid med ett slutsteg som föreskriver att parterna antingen får lösa tvister genom allmän domstol eller skiljeförfarande. Denna uppsats undersöker om civilrättsliga påföljder kan aktualiseras om en part begår avtalsbrott mot en flerstegsklausul. Avtalsbrot-tet sker genom att en avtalspart går direkt till flerstegsklausulens slutsteg utan att först ha genomfört klausulens föreskrivna försteg. Avtalsbrottet grundar sig alltså i att en part utnyttjar sin rätt till domstolsprövning. För att civilrättsliga påföljder ska kunna aktualiseras krävs det att avtalet i fråga klassificeras som ett civilrättsligt avtal. Flerstegsklausuler, oavsett hur slutsteget är utformat, kan klassificeras såväl som processavtal som civilrätts-liga avtal. Däremot resulterar flerstegsklausuler som utgångspunkt inte i några processuella rättsverkningar. En flerstegsklausul som i slutsteget anger skiljeförfarande kan dock, om den är tydligt utformad, medföra att en skil-jenämnd finner sig obehörig att pröva tvisten. Utgångspunkten är dock att alla former av flerstegsklausuler utgör ogiltiga processavtal eftersom de inte medför några processuella rättsverkningar. Huruvida flerstegsklausuler utgör civilrättsligt giltiga avtal är inte enkelt att bestämma. Rätten till domstolsprövning enligt artikel 6 (1) EKMR innebär inte en omedelbar rätt till domstolsprövning. Så länge flerstegsklausuler, oavsett vilken tvistlösningsform som föreskrivs i klausulens slutsteg, är tyd-ligt utformade och inte innebär att parterna avstår från rätten till domstols-prövning under en längre tid, strider sådana klausuler inte mot artikel 6 (1) EKMR. Flerstegsklausuler som håller sig inom artikelns gränser bör därför utgöra civilrättsligt giltiga avtal. Civilrättsliga påföljder skulle därför kunna aktuali-seras vid avtalsbrott mot sådana klausuler. Däremot skulle ett eventuellt ut-dömt skadestånd möjligen kunna jämkas med stöd av 36 § AvtL. Det finns dock större argumentationsutrymme för att bedöma flerstegsklausuler som i slutsteget anger allmän domstol som civilrättsligt ogiltiga avtal. Detta då motsatt ordning skulle innebära att parterna indirekt ”skapat” ett process-hinder vilket bland annat rättegångsbalken (1942:740) förhindrar parter från att göra. Om en flerstegsklausul bedöms som civilrättsligt ogiltig kan dock skadestånd enligt det negativa intresset utgå. Det finns vissa processuella argument för varför civilrättsliga påföljder inte skulle kunna aktualiseras vid avtalsbrott mot flerstegsklausuler. Min upp-fattning är dock att dessa processuella argument inte resulterar i att civil-rättsliga påföljder inte kan aktualiseras. Däremot kan man tänka sig att en skiljesvarande som förhåller sig passiv avseende en skiljenämnds behörighet samtidigt förlorar rätten att vid ett senare tillfälle göra gällande avtalsbrottet.