Attityder till fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa : En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Psykisk ohälsa är associerat med ett flertal fysiska sjukdomar. Dessa beror ofta på en ohälsosam livsstil, som påverkas av olika faktorer såsom fysisk inaktivitet. Personer med psykisk ohälsa söker sig inte till vården i samma utsträckning som den generella befolkningen och samsjukligheten mellan de psykiska och fysiska sjukdomarna kan ses som ett samhällsproblem. Det finns flera studier som undersöker vårdgivares perspektiv gällande patientgruppens attityder till fysisk aktivitet, dock har patientgruppens perspektiv inte undersökts i samma utsträckning som vårdgivares perspektiv.  Syfte: Syftet med studien var att belysa litteratur från kvalitativa studier om attityder som motiverar eller begränsar till fysisk aktivitet, samt vad dessa beror på, hos personer med psykisk ohälsa vilka behandlas inom öppen- eller slutenvården.  Metod: Litteraturöversikten utfördes enligt SBUs riktlinjer samt PRISMA 2020 checklista. Sökningarna utfördes i tre databaser: Web of science, Cinahl och PubMed. De inkluderade studierna var av kvalitativ ansats och på dessa gjordes en kvalitetsgranskning. Resultatet presenteras utifrån ICFs klassifikationssystem. Det gjordes en syntetisering av samtliga studier i litteraturöversikten, dessa delades in i attityder som begränsar och attityder som motiverar till fysisk aktivitet, samt vad dessa beror på. Dessa innehöll i sin tur ICFs komponenter: kroppsfunktion, omgivningsfaktorer och personfaktorer.  Resultat: Nio kvalitativa studier inkluderades i litteraturöversikten. Deltagare beskrev både positiva och negativa attityder till fysisk aktivitet, dessa påverkades av olika faktorer. Faktorerna bestod av påverkan från omgivningen, symtom från sjukdomen och tidigare upplevelser från att vara fysisk aktiv.  Slutsats: Attityder till fysisk aktivitet hos deltagarna i litteraturöversikten kan till en viss del ses som påverkbara då attityderna beskrevs avgöras av kroppsfunktion, omgivningsfaktorer samt personfaktorer. Deltagare beskrev både positiva och negativa attityder till fysisk aktivitet. Då deltagare beskrev positiva effekter som exempelvis minskade symtom av sjukdomen från att vara fysiskt aktiv, så kan fysisk aktivitet ses som en viktig komponent i behandlingen av psykisk ohälsa. Vårdgivare kan ha en betydande roll då dessa kan öka förutsättningarna för att patientgruppen ska vara fysiskt aktiv. Viktiga komponenter i utformningen av intervention innehållande fysisk aktivitet kan vara att erbjuda patientutbildning för att sedan individanpassa interventionen. Ett stöd från omgivningen kan bidra till en stärkt tilltro till den egna förmågan, detta kan i sin tur leda till en positiv attityd och därav motivation till att vara fysiskt aktiv hos patientgruppen.