Svensk alkoholpolitik och EU - en undersökning av Sveriges och EU:s alkoholpolitik

Sammanfattning: Uppsatsen har som syfte att redogöra för alkoholpolitiken som bedrivs och som har bedrivits i Sverige och dess förhållande till EU-rätten, samt att redogöra för den alkohol- och hälsopolitik EU bedriver. Utöver diskuteras den fria rörligheten och alkoholimport. Sverige har sedan länge haft lagar som syftar till att begränsa de problem som är förknippade med alkohol. De allra tidigaste lagarna från 1500-talet var av ren straffrättslig karaktär, men efter hand kom fokus att läggas på mer preventiva åtgärder såsom monopol och alkoholtillstånd för restauranger. Sverige och Danmark är lika i många avseenden, men när det kommer till alkoholpolitik är skillnaderna stora. Danmark har valt en mer liberal politik utan monopol vilket innebär att vanliga matbutiker kan sälja sprit, och inte bara alkohol upp till tre komma fem volymprocent. I Danmark får personer som fyllt sexton år handla vin och öl och artonårsgräns gäller för starkare drycker. Tyskland har i princip identiska bestämmelser. Utöver monopol, alkoholtillstånd för krogar, och begränsningar vid försäljning av alkoholdrycker i butiker, har förbud mot alkoholreklam varit en viktig fråga för svenska politiker. Reklamförbudet kom att ifrågasättas i Gourmet-fallet och där slog EU-domstolen fast att förbudet var i enlighet med fördragen om det motiverades av folkhälsoskäl och var proportionerligt. Trots detta kom Marknadsdomstolen och Högsta domstolen fram till att förbudet inte var proportionerligt och att vissa drycker, med en viss högsta alkoholhalt, borde få marknadsföras. Forskning bedrivs såklart inom alkoholområdet. Informationen jag tagit del av visar att Sverige med en relativt hårt hållen alkoholpolitik har mindre missbruksproblem än Moskvaregionen i Ryssland där ca fyrtio procent har missbruksproblem. Man måste dock ha i åtanke att siffrorna är ca femton år gamla och att mycket kan ha hänt sedan statistiken togs fram. Sveriges anslutning till EU innebar vissa förändringar för svensk alkoholpolitik. De största förändringarna var avskaffandet av monopolen för produktion, import/export och restauranghandel. En annan mindre förändring var att alkoläsk och lådvin började säljas. En elva år gammal rapport visar att svenskarna nu dricker mer de gjort på hundra år och bara efter EU-inträdet i mitten av 90-talet har konsumtionen ökat med trettio procent. Detta antas bero på ökad tillgänglighet men också att alkoholen med tiden blivit billigare p.g.a. inflationen. För att motverka att alkoholproducenter i andra EU-stater diskrimineras utövar Konkurrensverket kontroll över Systembolagets verksamhet. Produkter av alkoholproducenter som Systembolaget valt att inte beställa in till sitt sortiment kan överklagas av den berörda leverantören till Alkoholsortimentsnämnden. Produkter som saknas i det ordinarie sortimentet hos Systembolaget kan beställas in av köparen om varan finns i beställningssortimentet. Om det mot all förmodan skulle saknas i beställningssortimentet kan köparen privatimportera drycken med eller utan Systembolagets försorg. Nästan omedelbart efter Sveriges anslutning till EU började skåningen Harry Franzén (därav namnet ”Franzénmålet”) att utmana Systembolaget och sålde vin som han inhandlat i Danmark och på Systembolaget. Detta ledde till åtal och saken kom att prövas av EU-domstolen (se C-189/95). Domstolen menade att alkoholmonopol är tillåtna och pekade precis som i Gourmet-fallet, på staternas självbestämmanderätt i folkhälsofrågor. Ett par år senare hade EU-domstolen återigen ett fall från Sverige på sitt bord och frågan rörde den här gången inte olovlig spritförsäljning som i Franzénmålet, utan om privatpersoner som av Tullverket nekats att importera spanskt vin köpt på postorder. Målet kallas Rosengrendomen (se C-170/04). Köparna fick rätt och EU-domstolen ansåg att Sveriges förbud mot privat alkoholimport utgör en kvantitativ importrestriktion och utöver detta är förbudet dels inte motiverat ur folkhälsoskäl, och dels är det inte en proportionerlig åtgärd för att motverka skadlig alkoholkonsumtion. En annan sak att diskutera är den alkoholpolitik som bedrivs på EU-nivå. Precis som det visade sig i både Gourmet- och Franzénmålet är hälsofrågor frågor som medlemsstaterna fått tillåtelse att bestämma över själva till stor del. Artikel 152 i fördraget ålägger bara EU att förebygga och skydda medborgarnas hälsa och utgör inte bindande lagstiftning. Artikel 152 är enbart till för att fungera som en möjlighet att söka hjälp från EU för medlemsstaterna. Utöver detta har EU med ett par års mellanrum antagit program med åtgärder på hälsoområdet. Det senaste antogs tidigare i år och åtgärder mot skadlig alkoholkonsumtion är med som ett av delmålen. Rekommendationer har också tagits fram och en av de mest kända är 2001/458/EC där stor vikt läggs på alkoholkonsumtion bland unga. Införsel av alkoholvaror från andra EU-länder till Sverige är mer begränsad än införsel av andra varor. Vid införsel ska köparen vara minst tjugo år gammal och själv stå för transporten till Sverige. Utöver detta får den importerade alkoholen inte vara avsedd för någon annan än köparen eller köparens familjs behov. Eftersom konsumtionen skiftar från familj till familj har Tullverkets vissa riktlinjer. Tio liter sprit, tjugo liter starkvin, nittio liter vin samt hundratio liter öl klassas som privat konsumtion. Vill köparen inte transportera alkoholen själv blir situationen en annan. Då får köparen anlita en extern transportör och också meddela Skatteverket för att på så sätt inte undkomma svensk alkoholskatt. Om köparen ordnar transporten är köparen alkoholskattepliktig och samma sak gäller om det istället är säljaren som ordnar transporten. Underrättas inte Skatteverket riskerar köparen eller säljaren att få betala punktskatt.