Identifiera hinder och hitta åtgärder för att förebygga undernäring hos äldre : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Undernäring är ett av de vanligaste hoten mot en god ålderdom. God nutritionsvård är en mänsklig rättighet. Kroppssammansättningen hos den äldre människan förändras genom att muskelmassa och andelen kroppsvatten minskar samtidigt som fettvävnaden ökar. Detta medför att äldre är mer känsliga än yngre för ett bristande nutritionsintag. En kombination av hög ålder, läkemedel samt flera kroniska sjukdomar medverkar till en förhöjd risk för undernäring. Idag finns många riktlinjer och hjälpmedel för att bedöma och behandla undernäring, trots detta är undernäring ett underdiagnostiserat problem. För att få rätt behandling vid sjukhus är det av centralt värde att identifiera patienter med nedsatt nutritionsstatus.   Syftet med studien var att identifiera hinder och åtgärder för att förebygga undernäring hos äldre personer inlagda vid sjukhus eller vård- och omsorgsboende. Metoden som valdes var en kvalitativ litteraturstudie. Arton vetenskapliga artiklar från olika delar av världen valdes och granskades. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och SveMed+ samt fria sökningar utifrån intressanta artiklars referenslista.    Resultatet i denna studie visade att sjukvården på senare tid har fått upp ögonen på näringsproblem och åtgärder som förbättrad kunskap kring nutrition. Forskare och vårdutvecklare har utvecklat riktlinjer som ska underlätta nutritionsarbetet. Det finns numera en mängd olika bedömningsinstrument för riskbedömning av undernäring inom vård- och omsorg. Studier visar att sjuksköterskorna behöver mer kunskap och stöd för att kunna identifiera och behandla undernäring. Fortfarande finns det många hinder för att förbättra nutritionen för de äldre. Ett förslag är att förkorta nattfastan så att den understiger 11 timmar. Måltidstillfällena bör spridas över dagen genom att äta fler, mindre mål mat med mellanmål dessemellan. Möjlighet att få en lugn och stillsam måltidsmiljö är dessutom mycket viktigt. Genom att rasterna ändras maximeras antalet personal under måltidstillfällena så att fler blir tillgängliga. Hjälp av volontärer som utbildas i nutrition är ytterligare en åtgärd för att minska stressen vid måltiderna.     Slutsatsen visar att än idag är undernäring ett stort problem för äldre personer vid sjukhus eller vård- och omsorgsboende. Det är av yttersta vikt att i ett tidigt stadium finna undernärda patienter eller de som har risk för undernäring genom att använda något av de bedömningsinstrument som finns. Identifiera, åtgärda samt följa upp är tre viktiga åtgärder för att förebygga och förhindra undernäring hos äldre vid sjukhus eller vård- och omsorgsboende. När undernäring väl har uppstått är det mycket svårt att vända den negativa spiralen.