Aluntillverkningens betydelse för skogen : med ett exempel från Andrarums alunbruk i Skåne 1637–1912

Sammanfattning: Andrarums alunbruk satte stort avtryck i den omgivande skogen. Bruket krävde stora resurser av ved för att kunna processa alunskiffer till alun, vilket gjorde att behovet av vedresurser var stort. Området kring alunbruket fick en markering i terrängen år 1730, med 21 stora stenar som placerades ut längs cirkelperiferin, det vill säga Verkalinjen. Syftet med studien är att undersöka vad aluntillverkningen haft för betydelse för skogen innanför Verkalinjen. Fokus i uppsatsen var att studeravedförbrukningens betydelse under de år som bruket var aktivt. Utöver en generell studie för hela området innanför Verkalinjen avgränsades studien till fastigheterna Breabäck, Snärpe, Rugeröd och Nybygget. Metod och material som använts i uppsatsen är studier av historiskt kartmaterial samt analys av handlingar tillhörande arkivet på Christinehof. Kartor rektifierades och digitaliserades i GIS- ArcMap, innanför Verkalinjen och i det valda undersökningsområdet. Resultatet visar att skogen i undersökningsområdet minskat mycket mellan år 1684 och 1704, från att ha varit en skogsbygd har området förvandlats till en gles och tunn bokskog. Skogsanvändningen harförändrats över tid och resultatet visar att det under 1700-talet rådde skogsbrist iundersökningsområdet. I mitten på 1700-talet anses det att skogen inom alundistriktet aldrig kommer räcka till brukets behov på lång sikt och det kommer bli svårt för skogen att återhämta sig. Återplanteringar, hushållning och betesförbud träder i kraft men trots det framträder ett öppet och skoglöst landskap under 1800-talet, med inslag av små öar av skog. Resultatet visar också att skogen har återhämtat sig i början av 1900-talet och det finns då en stor variation av träd i området, med både löv-och barrskog.