Psykiatrins park : en hälsofrämjande gestaltning som grundar sig i evidensbaserad design

Sammanfattning: I slutet av förra århundradet gjordes stora framsteg inom miljöpsykologin där forskningen visade att kontakten med natur har en rehabiliterande och hälsofrämjande roll i vårdsammanhang. I början av det här århundradet har det uppstått ett nytt forskningsområde, evidensbaserad design, EBD. EBD är ett ungt forskningsfält där definitionerna av dess exakta innebörd kan variera. Ett övergripande sätt att se på EBD är att det är design som har starkt vetenskapligt stöd inom ett vist område. Inom landskapsarkitektbranschen finns en pågående utvecklingstrend mot att pröva och diskutera modeller som integrerar vetenskaplig evidens med design för att utveckla landskapsarkitektprofessionen. Det här arbetet utgår dels från evidensen bakom naturens helande egenskaper i vårdande sammanhang och dels från behovet av att pröva modeller som bygger på EBD. Dessa utgångpunkter mynnar ut i att pröva en designmodell baserad på evidens för naturens hälsofrämjande egenskaper, för att bidra till diskussionen om hur EBD fungerar i praktiken för en praktiserande landskapsarkitekt. Den teoretiska arbetsmodell baserad på EBD som det här arbetet undersöker är Quality evaluation tool QET, framtagen av Bengtsson m.fl., (2018). QET's främsta funktion är knyta samman teorier om återhämtande och stödjande miljöer i vårdsammanhang med specifika miljökvaliteter som skulle gynna människors återhämtning genom design. För att kunna undersöka hur QET kan tillämpas i praktiken, utvecklas en gestaltning till området kring Psykiatrins hus i Uppsala. Gestaltningen förespråkar en tryggare tillgång på natur för vårdtagarna samt en större variation av stimulerade miljöer i anslutning till grönska. Gestaltningen i sig utgör ett av arbetets resultat som en produkt av EBD inom landskapsarkitektur. Arbetets andra resultat består i en diskussion kring designprocessen och hur QET's bakomliggande teoretiska perspektiv påverkar besluten bakom designen. Diskussionen leder fram till slutsatsen att det är viktigt av att även ta hänsyn till andra kunskaper kopplade till landskapsarkitektyrket eller det unika fallet och att designern inte alltför ensidigt ska utgå från den forskning som den evidensbaserade modellen bygger på. I den avslutande reflektionen noteras att hänsyn även bör tas till hur personalen genom deras arbetes insatts kan tillgängliggöra hälsofrämjande naturupplevelser för vårdtagarna.