Sveriges marginella jordbruksmarker - en potentiell klimatresurs : vilka förändringar krävs för bättre utnyttjande?

Sammanfattning: År 2020 uppgick den totala åkermarken i Sverige till 2 548 404 hektar varav 5,3 procent av denna mark betecknas som träda. Marken som ligger i träda gör det ofta av en anledning, till exempel att den är svårbrukad, otillgänglig, dåligt dränerad eller att lantbrukare använder den som ekologisk fokusareal i sina SAM-ansökningar. Detta är mark som borde gå att utnyttja bättre ur ett klimatperspektiv. Det finns idag möjligheter att så olika blandningar av blommor för att gynna pollinatörer eller växter som binder mer kol i marken än enbart gräs. Idag ställs det krav från myndigheter på lantbrukare, till exempel att om de brukar mer än 15 hektar så ska minst 5 procent vara ekologisk fokusareal och det måste minst vara två grödor på sin mark, detta för att ha rätt till ekonomiskt stöd för sin mark. Många lantbrukare upplever regelverket kring detta system som invecklat och krångligt och önskar därför förändring. 2023 kommer den nya CAP-reformen från EU som säger hur EU och medlemsländer ska fördela stödet och pengarna till lantbrukare, därför är det ett ämne som är högst aktuellt. Frågan som detta arbete ska reda ut är hur svenska lantbrukare och myndigheter ska gå till väga för att odlingen av klimatnyttiga grödor på marginell jordbruksmark ska öka, alltså hur marken ska utnyttjas bättre ur ett klimatperspektiv. Med klimatnyttiga grödor menas grödor som gynnar den biologiska mångfalden, till exempel pollinatörer och nyttoinsekter, samt grödor som binder mycket kol i marken. Arbetet grundar sig på Theory of change, en modell som utgår från en målsättning och sen jobbar bakifrån för att identifiera vilka förändringar som krävs för att målet ska uppnås. En kvalitativ undersökning med semistrukturerade djupgående intervjuer utformades för att ta reda på hur aktiva lantbrukare tänker kring denna problematik. Intervjuer genomfördes med fyra lantbrukare och två rådgivare med olika bakgrund. Det visade sig att samtliga trodde att de kunde göra mer insatser på sin marginella jordbruksmark för att gynna klimatet. Den stora faktorn till att det dock inte görs är framför allt dålig lönsamhet i denna typ av odling. Kompetensen hos lantbrukare finns men den tros saknas hos politiker och tjänstemän. Lantbrukarna efterlyser mer forskning och utbildning kring ämnet samt en bättre dialog mellan lantbruket och myndigheter, detta för att öka förståelsen för varandra. Arbetet avgränsades till växtodlingsgårdar i Skåne.