Kommunala ägardirektiv : En studie om ägardirektivens roll i kommunala fastighetsbolags internkontroll

Sammanfattning: I Sverige är det väldigt vanligt att kommuner äger och driver företag. Detta samtidigt som allt fler företagsskandaler uppmärksammats, vilket ledigt till ett ökat fokus på bolagsstyrning. Det finns vissa skillnader mellan de privata och kommunala bolagen som innebär att de kommunala företagen måste framhäva samhällsnytta och långsiktig ansvarstagande, och ha reducerad fokusering kring maximerad vinst. Detta är något som måste framgå i de kommunala ägardirektiven. Ägardirektiven är ett styrdokument där ägarna, det vill säga kommunerna beskriver de krav som de kommunala företagen bör uppnå. Tidigare studier har visat att kommunerna agerade väldigt frånvarande i sin ägarroll och få kommuner utövande ett aktivt ägarskap. Intresset för ägarstyrning i de kommunala bolagen har dock ökat vilket har lett till att ägardirektiv för kommunala och landstingsägda företag fått större utrymme och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har utvecklat ett förslag för ägarstyrning i dessa bolag kallat ”Principer för styrning av kommun- och landstingsägda bolag”. Stora värden är samlade i de kommunala bolagen och deras ekonomiska utveckling har fått allt större betydelse för kommunernas samlade ekonomi. Detta innebär ökad betydelse för ett effektivt ägarskap. Utifrån denna bakgrund har vi har utgått från följande problemformuleringar: ”Vilken inverkan har ägardirektiven på kommunernas interna kontroll över sina bolag?” Samt ”Hur skapas ett kommunägt bolags ägardirektiv?” Vårt syfte med denna uppsats var att få insikt i ägardirektivens roll för den interna kontrollen i kommunala bolag. Vi avsåg även att identifiera och få inblick i hur kommunernas ägardirektiv skapas. Ett ytterligare syfte var att koppla samman ägardirektiven och den interna kontrollen av de kommunala bolagen med principalagent- och stewardshipteorierna. Vi ville även undersöka om ”Principer för styrning av kommun- och landstingsägda bolag” kommer att innebära någon skillnad för kommunens ägardirektiv. Studien präglades av en positivistisk kunskapssyn men med hermeneutiska inslag. Vårt empiriska material bygger på en kvalitativundersökningsmetod och består av fyra intervjuer med representanter från kommunerna samt kommunala bolag. Den teoretiska referensram vi använt oss utav består av i huvudsak tre byggstenar; ägardirektiv, corporate governance och principal - agent- och stewardshipteorierna. Studien visar att ägardirektiven är ett effektivt styrmedel och att de utgör den ”yttre ramen” för den interna kontrollen. Studien visar även att ägardirektiven är ett styrmedel som främst kommunstyrelsen använder som ett instrument för att kontrollera verksamheten och de är även ett hjälpmedel där styrelsens relationer mellan aktieägare, revisorer, ledare och andra intressenter klargörs. Vilket förenklar den interna kontrollen. Vår studie visar också att det är kommunstyrelsen som beslutar angående nya ägardirektiv efter att de fått bearbetade förslag från kommunledningskontoren och dess tjänstemän. Tjänstemännen har dock ett stort inflyttande över ägardirektivens utformning.