Vem kontrollerar kontrollanten? - En kritisk granskning av en utökning av preventiva tvångsmedel utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv

Sammanfattning: Den allvarliga brottsligheten som begås av kriminella nätverk har ökat drastiskt under de senaste åren. Skjutningar och sprängningar har blivit alltmer förekommande och diskuteras frekvent i medier och politiska debatter. Hur man ska komma till rätta med problemet är en angelägen fråga. Ett av förslagen, för att ge de brottsutredande myndigheterna effektivare verktyg för att förhindra denna typ av allvarlig brottslighet, är att utöka möjligheterna till preventiva tvångsmedel. Förslaget innebär kortfattat att brottsutredande myndig-heter skulle få ökade befogenheter att använda sig av hemliga tvångsmedel utanför en förundersökning, vilket innebär att det inte behöver finnas någon konkret brottsmisstanke. I dagsläget är preventiva tvångsmedel förbehållet särskilt allvarliga brott som faller inom SÄPO:s verksamhetsområde eller är att anse som systemhotande brottslighet. En utökning innebär alltså att fler personer riskerar att övervakas samt att reglerna kommer tillämpas av fler. Med en utökning av preventiva tvångsmedel föreligger alltså ökade risker för missbruk. Vid användandet av såväl hemliga som preventiva tvångsmedel föreligger vissa kontrollfunktioner i syfte att säkerställa rättssäkerheten och motverka missbruk inom de brottsutredande myndigheterna. Dessa kontrollfunktioner utgör så kallade rättssäkerhetsgarantier. Utan rättssäkerhetsgarantierna hade regelverket stått i strid med Europakonventionen och regeringsformen, det är alltså en förutsättning för användandet av hemliga och preventiva tvångsmedel att det existerar effektiva rättssäkerhetsgarantier. Den blotta existensen av rättssäkerhetsgarantier är dock inte att anse som tillräcklig, utan de ska även utgöra effektiva verktyg för att kontrollera och minimera riskerna för lagstridighet och missbruk. Uppsatsen syftar till att kritiskt granska delbetänkandet Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52) med utgångspunkt i rättssäkerhetsgarantierna i form av kontrollfunktioner. Uppsatsen granskar huruvida en utökning av preventiva tvångsmedel är att anse som rättssäker utifrån ett kritiskt rättssäkerhetsperspektiv. Detta görs utifrån en rättsanalytisk metod och rättspolitisk argumentation. Slutsatsen av uppsatsen mynnar ut i att, de av utredningen föreslagna, rättssäkerhetsgarantierna inte är att anse som tillräckliga, utan att ytterligare övervä-ganden bör göras. Det konstateras även att ett system med preventiva tvångs-medel, för denna typ av brottslighet, går att anse som rättsosäker oberoende rättssäkerhetsgarantierna. Innan en utökning av preventiva tvångsmedel bör det göras noggranna överväganden huruvida det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och vad för typ av samhälle vi riskerar att skapa med successiva ökningar av statens maktbefogenheter gentemot enskilda.