Ska vi äta ute? - en undersökning av ätande utomhus i urban miljö

Sammanfattning: Ätandet. Det finaste vi har. Vi firar med mat, sörjer med mat och samlas kring mat. Att äta ihop är ett givet sätt att mötas och en självklar del av livet. Detta i kombination med en generell växande vilja att äta utomhus, av fri vilja, men också påtvingad i och med pandemin, får mig att fundera på möjligheterna för ätande utomhus i staden. Jag konstaterar att ätande ute i stadsmiljö i de flesta fall är direkt förenat med ett konsumtionstvång. Det råder brist på platser i stadsrummet där det går att äta mat och umgås på ett bekvämt sätt utan att konsumera. Kan man med hjälp av arkitektur erbjuda bättre möjligheter till ätande i stadsrummet? Kan överblivna ytor i staden, platser som “blivit över”; ickeytor, ge plats åt dessa strukturer? Som ett sätt att nyttja luckor i staden tillfälligt, utan att göra permanent avtryck. Kan man med hjälp av småskalig arkitektur aktivera underutnyttjade stadsrum och locka fler ut på gatorna? Mitt arbete landar i en typologi av temporära trästrukturer möjliga att placera ut i stadsmiljö i syfte att underlätta för ätande och umgänge utomhus under fria former. Det är också ett försök att fylla luckor i stadsrummet med temporär arkitektur, som ett litet steg mot att skapa levande stadsrum.