Hedersmord : Hur ser skyddsbehovet ut för kvinnor och flickor i Sverige?

Sammanfattning: Hedersmord blev i Sverige först uppmärksammat under 1990-talet då två rättsfall, Sara och Fadime, kom att väcka stor debatt i det svenska samhället. Debatten kretsade kring hur och framförallt varför morden begicks. Inom den påstådda hederskulturen som existerar i världen och som infunnit sig i Sverige förekommer en hederskod med en uppsättning regler och samhällsnormer för hur kvinnor och flickor ska leva sina liv. Om en kvinna eller flicka uppför sig bedrövligt utifrån den påstådda hederskulturen eller kränker sin familjs heder ska hon straffas. Hedersmord anses av de närstående som begår brotten som en sista utväg för att återupprätta familjens heder och återigen accepteras av kollektivet inom den påstådda hederskulturen.           Sveriges domstolar har under senare årtionden ställts inför problematiken angående hedersmord då män och pojkar uppsåtligt dödar sina fruar, döttrar, systrar och kvinnliga kusiner för att återupprätta sin familjs heder. Uppsatsens syfte är att undersöka hur domstolarnas bedömningar av hedersmord ser ut. I Sverige finns det ingen bestämmelse som specifikt reglerar hedersmord utan brottet tillämpas av domstolarna som mord enligt 3 kap. 1 § Brottsbalken (1962:700) (BrB).            Efter en analys av svensk gällande rätt och rättspraxis på området är vi av uppfattningen att skyddsbehovet för kvinnor och flickor är stort angående både hedersmord och hedersrelaterat våld, där det sistnämnda ofta är en bakomliggande faktor. Domstolarnas bedömningar av hedersmord har skilt sig åt genom årtiondena. Erkännandet av att hedersmotiv föreligger är dock något som domstolarna gjort på senare år. Vi anser att hedersmord borde utgöra en straffskärpningsgrund och att detta borde få genomslag i den svenska strafflagstiftningen, vilket är något som diskuterats men avslagits av riksdagen. Detta skulle enligt oss kunna tydliggöra rättsläget gällande hedersmord då det saknas prejudikat från Högsta domstolen. Vi är också av uppfattningen att arbetet för att bekämpa hedersmord och hedersrelaterat våld måste fortgå då det inte hänt mycket på riksnivå sedan år 2010 utan endast på myndighetsnivå. Detta för att bättre kunna skydda de utsatta kvinnorna och flickorna och uppfylla delar av den internationella rätten.